Hmm, onsdagskvällen hade kanske inte den effekt på mitt humör som jag kanske hade hoppats på... det är iofs MKT bätte nu, även om jag är ordentligt mörbultat i kroppen, men jag fick mig en resa i onsdagskväll som jag sent ska glömma och som gav mig en ordentlig tankeställare...

Efter en myskväll med "familjen", Shira och Johanna satte jag o eLiOt oss i bilen för att köra hem. Men halvvägs hemma på motorvägen, fick vi vattenplaning på bilen och efter en stunds tappert kämpande och med riktning mot staketet och åkern insåg jag att jag inte skulle klara ut situationen... Så jag la huvudet mot nackstödet, spände armarna mot ratten o blundade, ropade efter min älskade eLioT och bara väntade på att bilden skulle stanna på ngt sätt, ngnstans... Med änglavakt och en ordentlig dos med tur stannade bilen efter en snurr eller två vid staketet inne vid kanten! Kan ju säga att man hinner tänka en hel del under de där sekunderna som man kasar runder på motorvägen... Helt galet läskigt, otäckt och skrämmade... Men vi redde ut det, utan minsta skråma på varken mig eller eLioT. Min lilla söta bil fick däremot lite fler skråmor, även om den oxå klarade sig lindrigt undan! En vardags hjälte stannade bakom mig och kom fram och hjälpte mig direkt efter "olyckan", jag fick hans namn och nr om jag behövde vittnes uppgifter senare... Sen ringde jag min lilla mamma och min Johanna! Johanna var först på plats och guidade mig o bilen till Biltemas parkering där mammsen mötte upp oss! Å OJ så glad jag var att se henne!!! Hon är verkligen världens bästa mamma! Johanna följde sedan oss hem med bilen till mig, sen åkte jag med mammsen hem till Arkelstorp och blev ompysslad!

Va hemma i torsdags från jobbet, det tar en stund att hamna på banan igen efter en sån åktur kan jag säga... Är tacksam för den änglavakt jag hade, och kan inte låta bli att tro att min saknade Everth var med på ett hörn och räddade matte!

Min saknade Everth! Önskar att du hade fått vara kvar här hos mig..

Hur som helst så var bilfärden ännu en nyttig läxa som jag fått lära mig!

Ser allt med lite annorlunda ögon nu!

Efter en mysig hemma dag med mammsen, begav jag o Johanna oss upp till stallet för en avslappnande kvällritt med våra små hästar! Shira hade dock annat i tankarna och efter ca 5 minutersritt bjöd hon Matte på hennes första ordentliga flygtur! O gisses vad jag flög sen då ;o) 

Vi kan sammanfatta det så här: stör ALDRIG Shira när hon käkar gräs, det uppskattas nämligen inte av damen!

Hon hade gått och försökt käka gräs en bra stund när jag tröttande på hennes fasoner tog tag i tyglarna och petade henne lätt med spöt på halsen. KABOOOOMMM, sa det bara o sen låg jag i gräset medans Shira travade bort ett par meter och ställde sig och började beta! Hon tittade på mig och såg faktiskt ganska nöjd över att kunna käka sitt gräs obehindrat ;o)

Nåja, efter en liten stund jämrande hoppade jag upp på ryggen igen och ridturen fortsatte! Det gick kanon, inga mer diskussioner om gräset. Men det är SATAN vad jag har ont i min lilla gump idag... Det är inte att leka med kan jag säga, lägg sedan till mörbultningen efter bilfärden oxå, ja det är ju synd o säga att jag känner mig pigg o fräsch i kroppen idag! Men är tacksam för att vara här iaf!

Så helgens aktiviteter blir inget avancerat, får väl helt enkelt hålla mig på soffan så inget mer händer nu! Känner mig ganska mätt på äventyr och uppskattar verkligen om allt bara kan vara som vanligt en bra stund nu!

   Min bus eLioT