11 månader utan min Prins idag =( 

Har precis samma känsla inom mig nu som för 11 månader sedan,

paniken och all förtvivlan i kroppen tar överhand.

Tårarna tar aldrig slut...

Bilderna av honom från den dagen har fastnat på näthinnan

och nu ikväll bränner de med tårarna så fort jag försöker blunda.

Känner paniken från när jag insåg att allt inte bara var en hemsk mardröm

som det gick att vakna ur, utan allt var verklighet

och allt skulle ta slut och vara över där och då..

Känner fortfarande hur de drar grimskaftet ur handen från mig,

tar honom från mig och förvinner med honom runt hörnet,

sen blir det aldrig mer han o jag....

Faller ihop i en hög på marken, ropar efter min Everth

men det blir aldrig mer han o jag...

Hur mycket jag än saknar, blir det aldrig mer han o jag.

Always and forever,

and ever and ever...

_______________________________

I'm a mess and it starts to show,

but I cant let go.