I onsdags tog jag så tag i Fröken Jag vill inte åka transport! Kopplade Bojen på Vovlon o riggade släpen!

La en hötuss precis framför lämmen, en på lämmen, en mitt i släpen o en jätte jätte tuss hängandes längst framme i släpen!

   Fröken Fäken i hagen hade redan hunnit hispa upp sig av det faktum av att jag var o dona i släpen =( Sprungit över vatten spannen o vällt ut alla liter vatten =S SUCK! O hispat runder en stund! Fattar inte tösen att hon har brutit benet?!?!?!

   Hur som, in från hagen åkte hon fort som tusan o på med skydd! Lindade det skadade benet riktigt jäkla hårt o på med skydd över lindorna! JAAA! I know, jag är en pjoskis!

I alla fall, sen gick jag mot transporten! Å eftersom Shira just nu går på bantningskur så uppskattades höet MASSVIS av henne! Hon tuggade i sig första tussen o kollade misstänksamt mot hög nr 2 (som låg mitt på lämmen), tog ett stort steg med frambenen upp på lämmen! DUKTIG TJEJ! Jag satte mig ner inne i släpen precis vid hög nr 3 medans hon tuggade i sig hög nr 2 o söööög i sig all beröm jag fullständigt öste över henne!!!

Planen var att hon skulle få ta det i sin egna lugna fina takt, ingen stress eller press! Hade tänkt nöja mig för dagen när hon hade alla 4 tassarna på lämmen! Tänkte ta mig an lastproblemet med små små babysteg!! Men tji fick jag, rätts om det va tittade hon på mig med sina finaste finaste ögon, sneglade över huvudet på mig o bamsenätet med hö där framme, snabbt som tusan kom jag upp på fötter igen för jag kunde läsa hennes tanke: MAAAAAAAAT! och tjolahopp sa det så klampande min lilla älskade tjej RAKT IN i släpet! 

MUMSFILIBABBS, sa hon o glufsade i sig höet!

Backade ut henne efter en stund sen senare o bad henne sen bara gå halvvägs upp på släpen! Javisst sa hon, Nemas Problemas! Som tack för den insatsen fick hon lakritsgodis x massor! Backade ut henne igen o bad henne gå hela vägen in i släpen! Absolut, matte! Det ordnar jag sa hon o klev rakt på!

   ÅH, älskade häst! Men lika glad för att hon gick på lika förbannad blev jag över hennes JÄVLA tramserier i måndags när hon tokvägrade gå ombord! Surkärring!

Backade ut henne och gick en liten volt på gårdsplanen sen gick jag mot släpen igen, men Nehe DU! Nu gick det inte LÄNGRE… Hon tvärstannade slog upp huvet rakt mot skyarna =S Jag drog till i grimskaftet o höll emot när hon försökte backa, varpå hon blev jätte sur o gav mig hennes absolut argaste blick!

Okay tänkte jag, nu gäller det att tänka om o vara fröken listig! Hur gjorde jag första gångerna när hon bara gick rakt in?!

Jo, jag hade löst hängande grimskaft och bad snällt henne gå in helt utan tvång eller krav!

Så jag släppte efter på den spända grimskaftet, backade så jag stod bredvid henne smackade på o bad henne vänligt med bestämt att Hörru dudu, nu marsherar vi på!

–OK, mammsen! Lets go! Å ombord gick vi, hon o jag tillsammans <3

  Så om jag nu inte förstått det tidigare förstår jag det klart som korvspad att min lettiska lilla Prinsessa kan man inte tvinga till ngt. Hon blir direkt förnärmad om man skäller på henne när hon gör så gott hon kan eller ställer krav som hon inte kan lösa! Det gäller alltså att ordna så man har bra förutsättningar och sedan be henne utföra önskat moment, o då gör hon allt man ber henne med bravur!

Skulle jag däremot dra henne i munnen/grimman, piska eller på annat sätt (enligt Shira) kränka henne så tar det tvär stopp… Sen kan man ju stå där med skägget i brevlådan för då gör hon inte ett dugg! Så Up Yours säger jag till all de (i mina ögon) puckon som tror/tycker man ska dominera/ ”slå” hästen till respekt! Tvivelaktiga människor!

   Nej, vi har så kallad delad vårdnad över bestämmanderätten jag o min Magiska! Hon vet att det är jag som är chefen, men hon får också vara med o bestämma ibland! Vi tar oss helt enkelt an livet utmaningar tillsammans och hittar gemensamma vägar att ta oss fram på! Å jag ska säga er en sak, det är en helt magisk känsla när man är helt 100% samspelt med 650kg muskler! Hon gör det jag ber henne, inte av rädsla för att få stryk eller ”hamna i klistret” utan bara av den enkla anledningen att jag bad henne!  Mmm, lyckorus genom hela kroppen o glädjetårar längst kinderna! Tillsammans är vi det bästa som finns!

   Hon & Jag, jag & Hon! Tillsammans klarar vi allt, just bring it on <3

Hur som, jag är fullt medveten om att det redan imorgon kan gå rätt åt skogen igen. För ett sto är alltid ett sto, precis som jag alltid är jag! Vissa dagar är man inte på humör helt enkelt ;)

   Målet med lastträningen var att jag ska kunna lasta henne själv i framtiden, skicka på henne o stänga dörren! Färdigt!

Framtiden anlände dock fortare än jag anat för igår gick hon rätt på släpen, helt självmant! Backade ut henne och skickade sedan in henne medans jag stod kvar vid sidan! JAVISST! Har man världens bästa Lett så har man!

Gjorde om den fär proseduren ca 5 gånger, klockrent VAR gång! I just adore my Love!

   Imorgon testar vi på nytt, o dan efter det o dan efter det o dan efter det för sen dan efter det(onsdag) är det OP i Malmö som gäller =S

Längtan!