Alla inlägg den 7 januari 2013

Av madibasshiraz - 7 januari 2013 13:56


TJUGOHUNDRATOLV, hmm… ja vad ska man säga, vad ska man mer säga än att det har varit ett riktigt händelsrik år och för 2013 önskar jag mig betydligt mindre drama, skador och ångestladdade vetrinärbesök än vad 2012 bjudit på =S


Året började lugnt o fridfult. Massa mys med Min Magiska Svarta, Lurvtrollet Eliot o Töserna!

Efter en tokigt inspirerande trip till GBG Horse Show i februari bestämdes det att Magiskan och jag skulle ”debutera” på dressyrbanorna redan i slutet på februari, Pay and Ride i Vinslöv skulle bli starten för tävling säsongen 2012!

   Å vilken debut det blidde sen då! 62% skrapade vi ihop och med ett mål på ca 50% kan jag inte säga mer än att jag var överlycklig över vår prestation! Hon & Jag, Jag & hon lixom <3

Tyvärr, kantrades dock denna helgen mest av bråk, skrik och fantastiskt korkade o dumma människor! Så direkt efter hemkomsten från vår debut, lastades Magiskan på nytt och lämnade en gång för alla knäppskallestallet no 1 och flyttade hem till mig i Dockhuset (nja, hon fick en box i stallet preeeecis intill dockhuset!). Detta var ett av de bästa besluten jag tagit på mkt länge, även om det skulle visa sig innebära en ”bump in the road” för oss längre fram.


Den 22 mars rasade en liten bit av mig… Efter en otäck svullnad som inte ville ge med dig körde jag mig Magiska till veterinär Björn Rahm för en undersökning. Min största mardröm var att griffelbenet va av, så i bilen mot Näsum bad jag miljoner böner att just så INTE skulle vara fallet… Men, tji fick jag, efter ultraljud och röntgen stod det klart att griffelbenet var av, där fanns skador på gaffelbandet och att benet skulle behöva opereras!

FAAAAAAAAAAAAAAN!

Jag forstod direkt att tävling, - och träningssägonger 2012 var över långt innan den ens han starta... Samtidigt föreslår Mr Björn att jag även ska plocka bort den lösa benbit hon har i hasen (när hon ändå så ska sövas). Ångesten va total, rådvill och orolig för hur jag skulle göra beslutade jag mig för att INTE plocka bort benbiten! Den orsakade ju inga problem som läget var då, och någonstans inom mig kändes det som att korrigera ett problem som egentligen inte fanns och jag var livrädd att det i slutänden skulle bli värre än vad det var nu.

Hur som, efter ett låååångt samtal med härliga Kirurg Mr Brink på ATG i Malmö var jag 100% övertalad OCH övertygad om att det enda rätta var att plocka benbiten samtidigt som vi lagade hennes brötna ben! Sagt och gjort!

   Ca 1 månad senare, den 11 April 2012 lade jag så min Älskade Magiska på OP bordet och i händerna på Mr Brink!

En fasansfull dag passerade i snigeltakt och sent på kvällen efter en lååååång dag i väntrummet på ATG fick jag tillslut besked att min Fina Svarta hade klarat OP’n galat, uppvaket hade varit en barnlek och att hon nu stod o väntade på att få åka hem! Behöver jag säga att jag grät som ett barn!? Har aldrig förr känt en sådan lycka och lättnad, för första gången i mitt hästliv hade jag "skade"turen på min sida och de hade räddat min Magiska! Det tog många långa minuter för mig att hämta mig och tillslut va jag i tillstånd att prata med kirurgen! Efter ännu fler o längre minuter fick jag så se min Vackra Svarta igen!

Finns inget som det hon & jag delar! Bara att få borra in nosen i hennes silkeslena päls o känna hennes doft, mmm, det gör mig absolut lyckligast!

Väl hemma väntade en lång rehabstid, boxvila, sjukhage och tillslut 5min promenader som tillslut äntligen blev korta korta uppsuttna skrittpromenader! Lyckan va total! Tänk att hon fixat det, men underbara finaste vackraste Donna fixade biffen! Bästa hon!


Den 15 April ordnade jag så med ett hejdundrandes party hemma i dockhuset för att fira att min Magiska klarat OP’n.

Det blev ett rejät tjejslag hemma i dockhuset och vi for vidare in mot Grand! Framåt småtimmarna tog Johanna ett litet snedsteg på dansgolvet och trampade en kille på tårna med sina vassa klackar… Hmmm, ja vet inte riktigt hur jag ska förklara/berätta resten men ja… kort o gott så vart det ju egentligen början på en galet bra framtid!

För dagen efter kom det nämligen ett sms (eftersom Johanna så generöst gett Honom mitt nr efter jag åkt hem!) från ”en av de långa killarna” och, mmm, resten är, som det så fint heter, historia! För nu gör denna långa kille mig absolut lyckligast och jag kan knappt bärga mig inf allt som komma skall…

Caroline <3 Niklas = Sant


Hmmm, sen då?!?! Jo våren och sommaren fullständigt flög förbi! Massa mysiga stunder med Mr Lång, inridning av Veronicas pärla Jappe, Linda fick hem sin Prins Calle till oss och vi spenderade timmar tillsammans i stallet och på hästryggen! Härlig sommarkvällar i dockhuset passerade, vi fixade till en tomt till dockhuset och jag gav badrummet en rejäl ansiktlyftning, vi tillbringade mysiga kvällar på stranden och Falsterbo besöktes och upplevdes som traditionen bjuder och jag, ja, jag kände mig som lyckligaste i heeeela vida världen, mest hela tiden!


I september, när jag inte trodde att det kunde bli bättre, flyttade jag o Linda till ett alldeles eget stall i Åsum (precis intill Gärs ridhus!) Och hösten fick en kick ass bra start! Jag och Magiskan tränade, hittade på bus och terränghoppade så det stod härliga till och taggade/laddade som f-n till tävlingsdebuten i november hemma på Gärds!

  

   Men, som alltid kommer det när går så där fööör bra för mig, kommer det en käftsmäll som heter duga och denna hösten bjöd mig på tre sådana: Tävlingsdebuten gick MINST sagt åt skogen, har aldrig kännt mig sååå värdelös(i rid,- och hästsammanhang) som den dagen… Hästarna i stallet drabbades kort därefter av ringorm, vilket ledde till flera veckors isolering (med utebliven träning och ”portning” från ridhuset!) samt en massa extra jobb och meck för att få dem fria från sattyget =S och i samma veva blev min lilla röda hårtuss riktigt dålig =(

  

Efter en längre tids småproblem med att utföra nr 2, och en helg helt utan att kunna utföra nr 2 tog jag i oktober månad min Älskade Hårtuss till veterinären, efter en långdag på (pissedålig)klinik i Kristianstad åkte vi akut till Helsingborg och Älskade han blev inlagd.

Diagnos ändtarmsbråck och en lång, knepig o ganska smärtsam OP va enda sättet att rädda honom =S What do do?! Det enda jag kunde göra var att lita på Veterinärerna och den 16/10 lade jag så för 2a gången( inom 6månaders tid) det som betyder mest av allt för mig på OP bordet och i händerna på veterinärerna!

Även denna gången hade jag turen med mig, OP’n gick strålande och eLiot skulle snart få komma hem igen! Men väl på plats där nere för att hämta hem honom fick vi det tunga beskedet att han har en kronisk mag, -och tarmsjukdom som är lite mer än småknepig att få bukt på =(

2,5 månader senare har vi fortfarande inte kommit till rätta med alla meduciner och meck, det kommer fortfarande dagar som man ser på Hårtussen att han har ont och att det är jobbigt. Det skär i hjärtat att jag inte kan hjälpa honom mer, men tillsammans med engagerade veterinären på djursjukhuset i Helsingborg har vi bestämt oss för att ge dumma dumma dumma sjukdomen en rejäl fight och att vi tillslut kommer/ska stå där som segrare med en pigg, smärtfri och lycklig Mr eLiOt vid min sida <3


Avslutade däremot året med en helt underbar jul, - och nyårs helg! Har spenderat massa tid med mina Favorit pojkar, kommit igång så smått med trimningen av Shira, tagit några framtida beslut, skrattat massa tillsammans med Töserna och bra haft det galet bra!

  

Å även om 2012 har bjudit på mer än lagom mkt motgångar kan jag inget annat än att fortsätta känna mig som världens lyckligaste. Motgångar är lixom så mkt lättare att ta när man har vänner som mina, en pojke som min, Pälsklingar som slår allt och dessutom en familj som min!

   2012 har gjort mig starkare, jag har hittat en trygghet i min själv och jag känner mig som en fighter! The Script har formulerat det galet bra i deras senaste låt Hall of Fame och det summerar 2012 i sin helhet för mig:

You could walk straight through hell with a smile!

 

Men och så avslutningsvis, för 2013 önskar jag mig mindre skador och sjukdomar på mina Pälsklingar o nära&kära. Å  jag kan inte önska mig mer än jag har nu, för jag lever mitt i min dröm, däremot önskar hoppas bönar och ber jag om att jag får behålla mig eLiOt under (minst) hela 2013 också… o att den dagen han försvinner från mig är det för åldern tar ut sin rätt och inte pga dumma dumma sjukan vunnit över oss… 2013, ska/får INTE bli året då jag förlorar honom, inte en chans i h%¤#%&t.


Presentation


Caroline [hjärta] Shira

Fråga mig

0 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
 
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2013 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

RSS

Besöksstatistik


Skapa flashcards