Alla inlägg den 17 april 2013

Av madibasshiraz - 17 april 2013 13:33


Jisses pannkaka vad fröken är trött i kroppen! Det här med att ha två hästar och samtidigt börja röra på fläsket, vid sidan av hästarna oxå, tar verkligen ut sin rätt! Idag är dag nr 2 då jag känner mig heeelt död i kroppen! Menmen, skam den som ger sig! Jag tokgillar livet som två-häst-mor och ”nya” Stjärnan Noppan (No Play) är bara ett enda stort SANT NÖJJE att få jobba  med =) Så tack Linda för det förtroendet! Jag ska göra det bästa jag någonsin kan för Lilla Damen Guld!

   Noppan har flyttat hem till Linda igen efter en tid på foder och nu är det ”mitt jobb” att få upp lite muskler, galenpannighet och framåtanda på Fröken Dam inf försäljning!

Men ju mer tid jag spenderar med Noppan börjar det sakta sjunka in att en häst som Noppan växer inte på träd! Hon är en genomsnäll individ, mjuk, lyhörd och en enorm vilja att vara tillags och att göra det som krävs! Hon har ett galet arbetssug och jävlaanamma i sig och hon har ett sätt som får en att fullstädigt smälta i hennes närhet! Det blir svårt/tufft att se henne åka den dagen hon är redo för nytt hem... Så jag önskar jag hade sådanadär guldbyxor där fickorna fylls på med pengar allt eftersom, för en häst som Hon är svårt att hitta! Noppan & Shira, the DreamTeam lixom! Nåja, en flicka kan väl få drömma?!

   Tillbaka till verkligheten... Just nu jobbar vi långt & lågt, vi jobbar med ställning och framför allt jobbar vi framåt! Snubbligen hon haft lite trubbel med försvinner i princip när hon tänker o vill framåt!

Imorgon ska vi ta vårt första pass på banan, ska bli spännande att känna på henne lite där! Hoppas på att få känna på henne på tärrängbanan oxå framöver, det är ju hennes verkliga ess i rockärmen och det Fröken Noppis brinner för här i världen!


Hur som, med Shira försätter utveckligen framåt! Förra veckan Mollis pass var ett av de bästa på mkt mkt länge! Hon var galet fin, och Mollis berömde faktiskt oss ganska ordentligt!

SÅÅÅ kul =) Det är verkligen världens roligaste grejj det här med dressyr! Så kul att känna förädringarna och så kul att se hur ”enkelt” allt kan vara när man väl gör rätt, Shira fattar rätt o allt bara blir sådär jäkla rätt!

Ja, jag är minst sagt taggad inför kvällens träning! Tror dock inte att det blir en lika dunder prestation som förra, både hon o jag är trötta/ömma i kroppen av den nya ridningen! Lär väl ta en vecka till eller två kanske innan den första långa träningsverken ger med sig, men sen är det bara att köra på! Har iaf dundertaggad inf ridningen just nu och jag kan komma på mig själv sitta o drömma mig bort bland siffrorna här på jobbet till ett nyharvat ridhus och en sådär galet Magisk Magiskan!


Det som däremot INTE är så jävla najs, och som får mig att fälla en tår eller miljoner, om kvällarna är att Min Finaste HårTuss är ganska illa darran igen =( Han är pigg o glad till humöret och det är jag själigen galet tacksam för! Men bråcken har gått upp igen så nu är det bara en tidsfråga om hur länge jag får behålla honom hos mig ;(

Fru Veterinär gav oss allt från ngn månad till ett par år, det är så himla svårt att säga tydligen. Allt beror på hur länge han kan ”tömma” sig ordentligt.

 Men sålänge han är glad o pigg och inte har allt för stora problem med bajjeriet får han finnas kvar! Vi hoppas vi får en sista härlig sommar tillsammans... o gärna en jul, vår, ny sommar o massa mer tid än så... men det bittra hemska jävla äckliga sanningen är att Min&HårTussens dagar tillsammans är räknade ;(

Å det gör så in i nordens JÄVLA ont i hjärtat så det går inte att beskriva. Bara tanken på att förlora honom får det att fysikt verkligen hugga i mitt hjärta...

FAN, vad jag hatar detta. Skulle göra vad som helst o ge vad som helst för att kunna göra honom frisk o få de dära sista mysiga pensionärsåren med honom. Skulle ge allt för att få ha honom kvar sådär tokigt nära mig som han alltid varit. Men nothing last forever och varje saga har sitt slut.

Nu är det min skyldighet att göra vår sista tid tillsammans så mysig/rolig/minnesvärd och framför allt smärtfri för Eliot. Livskvalité är nyckelordet och han ska aldrig aldrig mer ha sådär ont som han hade för ett tag sedan, ALDRIG!            

Av allt det han gett mig under årens lopp är detta det minsta jag kan göra för honom, ge honom ett värdigt avslut. Ett avslut värdigt den KUNG han faktiskt är!

Å, älskade älskade Hårtuss!

   Det är en psykiskt utmaning som väntar mig nu, att lyckas leva i nuet och kämpa på vidare, förtränga det vidiga slutet, och bara njuta av vartenda moment, stund och ögonblick. Ignorera tanken på att hur mkt vi än kämpar, fixar dona o grejjar med, så kan han aldrig bli bra igen, ignorera tårarna som bränner bakom ögonen och ist le o njuta av att han faktiskt frotfarande finns kvar hos mig.

För han är världens fighter min lilla Röda och det finns miljoner mer bus kvar i honom, miljoner fight att kicka dumma bråck-ass med! Kämpa Finaste Du Kämpa, jag ska hjälpa dig på allra bästa sätt och så mkt jag bara kan.


*torkar tårarna*


Ikväll väntas det, efter Mollisträning, kvällspromenad med Lilla Röd(Elvis) o Mini Röd(Eliot). Imorgon ska det hämtas hem sista höleveransen o sen vilas!!! På fredag ska det ridas o mysas, på lördag ska jag på lite hemliga äventyr o avslutar sedan dagen i Färlöv med Kusinerna. Söndagen måste det PACKAS (efter Lindas tävlingsdebut dvs) för nästa helg verkar det som att jag o Min Niklas får nyckeln till VÅR lägenhet!

Det är inte klokt vad tiden springer iväg! STOPP PAUS HALT!

ANNONS
Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se