Tell me how I'm supposed to breathe with no air?!

If I should die before I wake it's 'cause you took my breath away,

losing you is like living in a world with no air…

I'm here alone, didn't wanna leave…

My heart won't move, it's incomplete, wish there was a way that I can make you understand!

But how do you expect me to live alone with just me?

'Cause my world revolves around you, It's so hard for me to breathe!

Tell me how I'm supposed to breathe with no air?

Can't live, can't breathe with no air.

It's how I feel whenever you ain't there:  It's no air, no air…

Got me out here in the water so deep, tell me how I gonna be without You?

If you ain't here, I just can't breathe… It's no air, no air

So how do you expect me to live alone with just me?

'Cause my world revolves around you, It's so hard for me to breathe.

Tell me how I'm supposed to breathe with no air?

Can't live, can't breathe with no air.

It's how I feel whenever you ain't there:  It's no air, no air…

Jag saknar dig min Älskade Hårtuss... Saknar dig så det gör ont i mig! Hatar att du inte finns hos mig och skulle ge vad som helst för att få se dig igen! Min bästaste vän, min finaste Prins, Min älskade lilla KnasBoll! I miss You!

Mitt och ditt?!?! Hur svårt kan det vara...???

JÄVLIGT svårt för en del, tydlingen...

Igår bevisade världen för mig, för ca 151 gången, att den är FULL AV IDIOTER!

För jag tänker så här:

Om jag har en telefon som är MIN(ja min!), det är JAG som betalt för den, det är MITT namn som står på abenomanget och det är jag som haft den i dryga 2år. Den är alltså ÄGD av mig, enligt mitt tankesätt, rätta mig om jag har fel!

   Jag har under en liten strapats med mina systerdöttrar(4 och 6 år) lagt MIN telefon i MIN jackficka för jag tycker ändå någonstans att JAG SJÄLV kan få bestämma vart JAG vill ha MIN telefon... Jag ska väl ändå SJÄLV kunna ta det beslutet att inte behöva kedja fast den på min kropp utan kunna ha den där, i MIN jackficka, utan att detta på någotvis antyder att:

- här, varsågod, sno den vet’ja!

För mitt måste ju ändå få vara mitt? Eller??? Jag vet inte, jag kanske är ute o cyklar igen!?

Så till dig ditt jävla helvetes pucko som igår tyckte att MITT helt plötsligt skulle bli ditt och stack din äckliga lilla hand in i min jackficka för att sno min, för dig o ja resten av världen oxå, heeeeelt värdelösa telefon vill jag bara önska all evig jävla olycka som går att förmedla en annan ”männsika”!!!

Mitt är INTE ditt och den där telefonen är då sammanfattningsvis INTE din på några sätt o vis. Den tillhör, eller ja tillhörde iaf, MIG och du borde få en fet spark rakt på juvelerna så klockorna stannar för ditt vidriga beteende!

Att telefonen dessutom har ett grafiskt lösenord, som du kan se i stjärnorna efter att knäcka, och numera spärrad för all framtida användning innebär att detta var helt jävla onödigt! Kanske gav det dig en kick som heter duga och du blev lite coolare inför dina kompisar, men här kommer ett förslag:

Grow up och gör något vettigt av ditt patetiska lilla liv ist för att hänga rundor som nån halvlam wannabe-gangster!

Hade du, ditt helvetes svin, istället lite försiktigt knackat mig på axeln o bett om telefonen hade jag mer än gärna skänkt dig denna genomvärdelösa telefon strax efter jag tagit ut mitt SD kort och säkrat ALLA BILDER FRÅN MIN & HÅRTUSSENS SISTA TID TILLSAMMANS.

Men istället ligger den nu, helt garanterat, i någon soptunna någonstans och mina & eliots sista bilder tilsammans är försvunna för all evig framtid.

Så... vad lär vi oss av detta då, pucko?!

Jo, du lär dig antagligen att det är lugnt att själa... det gick ju bra den här gången och du framstod ju råhäftig inför polarna! Good for You! I’m impressed av din otroliga coolhet av att stjäla en värdelös mobil av en (hyfsat) ung tjej som gick med en liten flicka i handen. Fy fan, du är ju så cool så det saknar motstycke! You rock, Gangsta!!!

[Hoppas ni förstår min ironi här!]

Jag lärde mig eller nja, fick min tes bekräftat att: världen ÄR full av idioter! O det absolut bästa stället att spendera sin tid på är i stallet tsm med sitt Svarta Magiska Guld! Det enda hon har stulit är mitt hjärta, och det får hon behålla för all evig framtid <3

Sammanfattningsvis:

Shame on You ditt AS och en fet bakläxa till dina föräldrar som inte uppforstarat dig bättre!

Och ett tips från MIG till dig (för vi har ju tydligen den ralationen du o jag, att vi delar saker!):

GETA FUCKING JOBB, ditt luspanka jävla as och sluta försörja dig små snatteri o andra dumheter!

Men jag antar att det är så här det går när man gör Tv-kändisar o reklamnissar af ”fd”-kriminella jäklar och ger ungdommarna så finfina förebilder! Bra jobbat svenska samhället, bra jobbat!

*morr på samhället*

Måste bara skriva ett ”litet” inlägg om tävling på ÅsboPonnyklubb 2013-10-20! Det kan sammanfattas lite kort så här;

1) JAG SKITER I DETTA!

2) Kick ass Lb:2

3) Gyttjebrottning!

   För att Ni ska förstå den totala lyckan i detta inlägg måste jag först ge er lite bakgrund information. För ett par veckor sedan var jag & Shira i Perstop på tävling vilken kan sammanfattas i ett ord: KATASTROF!

Det gick inte alls, hästj&%#n ville inte gör ngt, inte gå fram, inte släppa efter inte vara medgörlig eller trevlig på ngt sätt o vis. Hon va en regelrätt häxa. Vi skrapa ihop några ynkliga % men så dåliga att jag inte ens vill nämna dem här. URUSLA va dom iaf!

   Hur som, jag for hem ilsk som ett troll och anmälde mig direkt till Åsbo-tävlingen o därefter bokades det in träningar för stallägarn. Det va då 2 veckor kvar till åsbo, så jag tryckte in 4 träningar.

Jag köpte pessoasele för att komma åt henne när jag arbetar henen från marken, köpte stroppy mare-tillskott för att få bukt på hennes horribla humör och tag mig an en ny roll (se tidiagre inlägg).

Träningarna därifrån har gått över förväntningarna, vi har backat bandet och jobbar nu heeelt grundläggande! Det handlar om att få henne lång o låg i framridningen, få henne lyssna på min sits och reglera henne därifrån.

I traven handlar det om framåt tänk, mjuk hand och respekt! Galoppen är ganska bra (!) faktiskt, men vi jobbar på samling och respekt även här. Hon SKA lyssna på mig i alla lägen inte ge sig iväg i 200knyck för det blev lite jobbigt eller protestera som en tok för jag ber henne om en framdelsvändning. Nej, lite jävla ordning i torpet ska det vara och det har det blivit!

Sista uppladdningen inför Åsbo inleddes med att jag tömkörde henne i fredags för att mjukgöra o lossa henne efter torsdagens ganska intensiva träningpass. Tog pessoa selen och jag måste säga att jag älskar att arbeta med den! Fröken är mjuk fin och har en härlig attityd framåt och med arbetvilja. Vi kan både trava o galoppa på små volter utan större issues. Vi kan sakta av o ”ge oss iväg” helt utan protester!

Fröken Possitiv anläder när Pessoaselen kommer fram o det är super viktigt just nu att få henne att gilla att jobba, att det är kul att vara tsm med Matte och att bästa livet upplev tsm när vi presterar ihop!

Där ligger mitt fokus just nu! Jag vill smitta av mig av min totala gjädje/passion till dressyren över till min lilla LettPrinsessa!

Å dömma av gårdagens första klass (LB:2) så har jag lyckas, för jag har sällan skådat henne så glad o samarbetsvillig som när vi igår entrade Åsbo’s ridhis för some tantbingo!

   Hur som, en sak i taget!

På lördagen red jag henne i ridhuset. Jag la fokus på att få henne lång o låg och att hon ”va med mig” hela tiden, där skulle inte finnas utrymme för Shira att ta komandot! Å det gjorde det inte heller, jag har faktiskt ALDRIG tidigare haft en sån bra känsla dagen innan tävlig! Kändes underbart!

   Det som däremot inte va lika underbart va att gå upp 02,50 i söndags morse/lördags natt för att påbörja tävlingsdagen. Men eftersom TantBingo är det bästa jag vet o Shira mitt allt, så va det inga strörre problem när klockan väl ringde!

Lagom till att jag kommit upp (03,00) ramlade Pojkvännen in genom dörren efter vatt ute o härjat med polarna på krogen. Vi fick en super mysig stund tsm sådär på morgonkvisten!

Jag käkade frukost medans han åt lite nattamat och under tiden jag sminkade mig o fixade håret så höll han mig sällskap o berättade om kvällen strapatser!

04.00 sa jag hejdå o han godnatt och söndagen började för mig samtidigt som lördagen tog slut för honom! Sinnesjukt!

Nåväl, regnet öste ner och här kommer första sammanfattningen: JAG SKITER I DETTA! Tänker inte fan åka halva skåne runt i hellregn för att lasta ut en toksur Shira (she DONT like regn) och bli kall o sjuk igen. NixPix!!

Men den nyfunna tävlingsmännsikan i mig växte till liv och jag ville ju minsann visa världen att vi kan sååå mkt bättre än i Perstorp så när Bästis kom med förslaget vi åker ner och pissregnar det där oxå avanmäler vi på plats, är vädret OK kan du iaf rida första klassen som går innomhus o stryka andra!

Sagt o gjort, vi lastade Raven med miljoner olika täcken o div. prylar och efter lite meck gick även Magiskan på Chevalen och off vi körde (05.15)!

Väl på plats va det ganska OK väder, det regnade inte jätte mkt och det va inte jätte kallt. Så jag startanmälde mig till båda klasserna!

Vi lastade ut Shira (innan solen ens börjat fundera på att stiga upp!), klädde på henne och jag skuttade upp!

In i ridhuset för lite framridning och jag blev helt salig när jag tog tyglarna och upptäckte att det va en precis lika härlig känsla som dagen innan!

ALLT stämde! Bästis var, som vanligt, en pärla o hjälpe mig på framridningen och swoffs sa det bara sen va det min tur!

Bästis peppade mig inf ritten, tänk att det är träning, rid ordentligt, tänk på händerna o fokusera!

Jag tog ett djupt andetag och sen entrade vi ridhuset!

Shira växte 5cm och jag kände mig urstolt över min Pingla som travde in i sin allra finaste trav!

Dommarbordet va iofs döööö läskigt, men det är det alltid de första sekunderna, så det la sig efter en liten stunds 8voltsridning kring dommaren!

Hur som, Caroline Fransson varsågod och rid!

Inridning, halt, volt, ökning, galopp, ökning, HALT och hejdå! ALLt stämde, den enda missen vi fick va en ynkapynka liten takt-miss i skritt ökningen som drog ner oss tillen 4ra på den momentet =( Halterna som ALDRIG fungerat tidigare satt nu kononers! Å älskade häst!!!

Jag fick bita mig rejält i läppen för att inte gråta som en fjönta när jag hälsade hejdå till dommaren.

Vilken gaaaaalen känsla! Det va helt underbart, jag ska aldrig aldrig aldrig mer rida på ngt annat sätt än så här! Jag älskar det, hon älskar det och dommaren älskade det!

Vi belönades med personbästa(!) och 64.667% KICK ASS LB:2!

Fina omdömen som; ”Väl ridet!”  Och att Shira ”behöver ett bredare regiskter för högre poäng”. Vilket jag tolkar som (och precis som det kändes oxå) att vi red på vårt absoluta max, vi fick så höga poäng vi kunde få utifrån oss och våra förutsättningar!

Jag var/är helt överlycklig. Och när dessutom stallägaren smsar sekunder efter resultatet kommit upp på equipen blev jag tokigt rörd av hennes engagemang för sin ”elev”. Ja nej, igår va LB:2 helt magisk och jag kommer aldrig att glömma den! Överlycklig!

Vi hade ju en klass kvar (LB:1) den gick utomhus, och här kommer tredje sammanfattningen: gyttjebrottning.

Det gick f-n inte att rida där alltså. Jag kände hur det sög i varje steg Shira tog och efter bara en yttepytte stund på framridingen så va hon trött och jag helt slut =(

Jag valde att pausa henne en god stund och precis innan start tog jag två voltvarv i respektive varv i lång låg trav och en varsin galoppfattning.

Men även om jag kände att jag sparat på resurserna så hjälpte inte det, Shira tvärdog ala Landskrona inne på banan och jag bostavligttalat bar runt min 650kg guldklimp!

Kunde inget annat än att garva åt det hela, vi gjorde absolut det bästa vi kunde. Jag behöll ändå fokus och genomförde ett ”fint” pogram även om framåtbjudnming totalt avsakandes.

Min missförstå inte mig här, det va ingen sur-shira som trädde fram, där va inga sura miner eller jag ska inte-moment inne på banan. Nej, hon va bara helt slut i kroppen och gjorde så gott hon kunde. Hon gjorde allt jag bad henne om och jag är nöjd under de förutsättningar vi hade.

Vi belönades med 60.xxx% och det är jag nöjd med. Mest nöjd är jag över ömdömet ...trevlig häst!

Äntligen ser även dommarna vilken Stjärna min Magiska är och framför allt SKA BLI!

Vi lastade och for hemåt toknöjda med vår dag och heeelt redo för nya utmaningar!

Efter denna dagen så vet vi att vi kan och vi vet precis hur vi ska göra det TILLSAMMANS!

Nu ligger en höst/vinter framför oss med massa träningar och till våren hoppas jag komma ut på tävlingsbanorna ett bredare register på en mer välmusklad, energirik och livsglad PownieDressyrarPrinsessa! Tagga känslan av att vara ett tsm med mig Sessis och tagga känslan av att Tantbingo med henne gör livet värt att leva! ÖVERLYCKLIG!

...mot framtiden!

Veckorna rusar iväg o tiden räcker inte till till att uppdatera bloggen lika flitigt som förr... Tråkigt för det är jäkligt roligt/givande att blicka tillbaka är och se vart vi var för x-antal tid sedan.

Hur som på sista tiden har det faktiskt hänt mer än en hel del i mitt & Shiraz liv!

Till en början med kan jag berätta att vi flyttat! Vi lämnade stallet vi hyrde och står nu inackoderade igen!

HUR SKÖNT SOM HELST!

Även om det var super kul att ha ett eget stall med egna rutiner och bara min o Bästis hästar så är det faktiskt ännu skönare att få sovmorgon på helgerna (och veckorna för den delen) och det är jäkligt skönt att ha bättre runiner vad gäller utfodringen av hästarna!

Att vi sedan står hos en urmysig "hästtant" med super omtanke o omvårdnad av våra häsar gör saken inte sämre! Att vi dessutom har "eget" ridhus OCH utebana både gräs o grus gör ju det hela ÄNNU bättre. Därtill ska tilläggas att vi fortfarande står med 5min skrittpromenad från Gärds anläggning och allt vad det innebär! Ja, vi har hamnat lite av ett paradis för två häst tokiga töser =)

DESSUTOM (ja det kommer mer) så är vår stallägare dressyrdommare av rang och har dömmt mkt i sina dar och mkt internationell fälttävlans dressyr! Ja ni hör! You just got to love our new place!

Men allt är inte guld o gröna skogar. NIX PIX! Min älskade Magiska intog en ny form i samband med flytten. Hon förvandlades succesivt till ett monster. Hon högg mig ganska illa i bröstet snart efter flytten och därefter urartade det. Ridningen va kass och jag gav lite upp hoppet om Min Kärlek.

Men efter lite soulsearching kom jag fram till att NEJ! Fröken Fransson nu är det du som hittar en lösning på detta och jobbar Er igenom detta! Sagt och GJORT!

   Tänderna undersöktes på Magiskan, ny hovis ringdes in och Stroppy Mare-tillskott inhandlades allt i samband med att jag intog en ny roll inför Shira: Fröken Fransson aka Das Bitch! Från nowon är det JAG som beställer i ALLA lägen. Vi tränar från marken mkt och det finns inget utrymme för Shira att be the boss! O se på fan, det hjälper ta mig tusan!

   Jag har dessutom tagit ett rejält tag i träningen och inf säsongen (troligtvis) sista tävlig tränar vi nu 2ggr i veckan för StallÄgarinnan! I början gick det käpprätt åt helvete, men det tror jag hör o göra med att vi ändrat vår ridning totalt och att Shira både inte orkar lika mkt i denna "nya" förbättrade formen o dels att Fröken PsycoSess inte alltid uppskattar Mattes nya ledarroll, hon vill likxom inte ge sig.

Men sakta men säkert tar det form och idag fick vi en fin kommentar av Stallägarinnan:

- Ni är smått begåvade, faktiskt!

(Ja,  jag vet att det låter som ironi och det är det som är det sköna i den kommentaren). Hur som, jag känner så här: TAAAAAAACK! Det betyder så oehört mer att få komplemanger av en som inte stör dem omring sig och det känns som om när hon säger ngt bra då är det verkligen BRA!

Så detta tar vi med oss ing torsdagens träning och definitivt med oss till söndagens prövning på ÅSbo Ponnyklubbs dressyrtävlig!

Mkt handlar om mitt svikande självförtroende både på och utanför hästvärlden. Det gäller nu att jag börjar tro både på mig själv och att jag & Shira verkligen kan pull this off och bli ett ekipage att räkna med!

Det handlar om att jag ska våga lita på min känsla och våga utmana mig själv och fortsätta min utvecklig!

Mkt handlar om MIG, för när jag tänker o gör rätt så gör ju min Magsika oxå det. Simple as that!

Förövrigt fortätter jag att kämpa med sorgen efter min Älskade Eliot. Det är tufft, men det jag bär med mig är lättnaden i hans andetag och blicken i hans ögon när han förstod att han äntligen skulle slippa allt det onda.

En STOR eloge till Helingborgs djursjukhus och veterinär Linda som på ett sådant underbart sätt tog emot oss och tog mig igenom ett av det värsta Farvälen jag tagit. Vi fick ett helt underbart avslut tsm jag & min Prins på vår picknickfilt på en gräsmatta under strålande solsken från en klarblå himmel. Vi myste och åt punchpraliner tillsammans och när han tog sitt sista andetag gjorde han det i min famn o så nära mig han kunde komma. Ett miljoner gånger hundra tack till BästisLinda som hjälpt mig genom hela det här tuffa året med Eliots sjukdom och som även stod vid min sida den hrä dagen. Du är min guldklimp och så otroligt värdefull för mig <3

   Det var ett fridfullt farväl vi fick, ett farväl som gör det lättare att hantera sorgen. För även om jag saknar honom varendaste endaste dag har jag inte 1 sekund ångrat mitt beslut. Jag hatar att han inte finns, men jag hade inget val, och den friden han fick minuterna innan hans sista andetag och på det sättet han andades när han fått det lugnade visade bara på hur ont han haft dag ut och dag in den sista tiden. Vi tog Farväl precis i rätt tid innan smärtan hade blivit olidlig och precis innan han gav upp.

   Jag saknar dig min Prins, jag saknar dig så att det inte går att beskriva med ord. Men jag vet att du har det sååå mkt bättre nu, även om Matte här nere på jorden har det sämre utan dig. Men du har alltid varit det viktigaste för mig, så ditt välmående går före min sorg alla dagar i veckan.

Önskar bara så att det funnits ett sätt att få ha kvar dig vid min sida... Men livet är inte rättvist och vi togs ifrån varandra alldeles för tidigt. Men du finns med mig i mitt hjärta o mina tankar o det kan INGEN eller INGET ta ifrån mig.   JAG ÄLSKAR DIG ELIOT, DÅ NU OCH FÖRALLTID!

...efter en lång tids kämpande är det så över. Min älskade lilla hårtuss har fightats färdigt och jag står inför det svåraste och hårdaste farvälet jag någonsin stått inför...

I 8 år har vi delat allt. I 8 år han han funnits vid min sida och imorgon är allt över ;(

Imorgon somnar mitt älskade allt in och lämnar mig, och många andra, i en värld som aldrig mer blir sig lik. En värld utan en bästa vän, i en värld utan han som får mig att vara mig, han lämnar mig i en värld som jag inte vet hur jag ska leva i utan han vid min sida.

I 8 år han vi kämpat oss igenom diverse svårigheter, tagit oss igenom tragedier och hårda tider. I 8 år har han varit mitt stöd genom allt livet kastat på mig, i 8 år har han varit den som fått mig vilja stiga upp ur sängen även om allt verkat nattsvart. Han har varit och ÄR mitt allt.

I 8 år har vi skrattat, hittat på hyss, busat myst och spenderat vardagen tillsammans. I 8år han har fått varje dag att bli lite bättre, fått mig att le och fått mig att känna mig hel!

Hur säger man då farväl till det som gör en till en? Hur säger man farväl det det som gör livet värt o leva? Hur säger man farväl till den största delen av sig själv?

Paniken stiger i hela kroppen, en sista dag tillsammans och jag känner mig förkrossad. Ett liv utan honom, ett liv utan han vid min sida... NEJ JAG VIILL INTE!!!

Jag vill somna med honom vid min sida, somna till hans tunga andetag, vakna och se honom ligga utsräckt i sin säng och känna hur ett leende sprider sig genom hela ansiktet på mig.

JAG VILL INTE VARA UTAN HONOM.

Han lämnar oss för att komma till en bättre plats, men han lämnar mig på ett sämre ställe. Han lämnar mig o tar en del av mig med sig... Jag blir aldrig mer den jag än gång var, jag blir aldrig mer hel...

For all those times you stood by me. For all the truth that you made me see.
For all the joy you brought to my life. For all the wrong that you made right.
For every dream you made come true. For all the love I found in you.
I'll be forever thankful, baby!
You're the one who held up me Never let me fall,
You're the one who saw me through, through it all...

You were my strength when I was weak, You were my voice when I couldn't speak.
You were my eyes when I couldn't see, You saw the best there was in me!
Lifted me up when I couldn't reach,  You gave me faith 'cause you believed...
I'm everything I am Because you loved me.

You gave me wings and made me fly!
You touched my hand, I could touch the sky..
I lost my faith, you gave it back to me, You said no star was out of reach!
You stood by me and I stood tall, I had your love, I had it all.
I'm grateful for each day you gave me!
Maybe I don't know that much but I know this much is true:
I was blessed because I was loved by you

You were my strength when I was weak, You were my voice when I couldn't speak.
You were my eyes when I couldn't see, You saw the best there was in me!
Lifted me up when I couldn't reach,  You gave me faith 'cause you believed...
I'm everything I am Because you loved me.

You were always there for me, the tender wind that carried me.
A light in the dark shining your love into my life.
You've been my inspiration!
Through the lies you were the truth.
My world is a better place because of you

You were my strength when I was weak, You were my voice when I couldn't speak.
You were my eyes when I couldn't see, You saw the best there was in me!
Lifted me up when I couldn't reach,  You gave me faith 'cause you believed...
I'm everything I am Because you loved me.

I'm everything I am because you loved me!

Tävlingssäsong vår/sommar 2013.

So far sooo good!

Vi har vatt ute på totalt 3 tävlingar sedan debuten på KRK. Först därefter vart det Viarp o nu sist Landskrona! (samtliga filmer finns http://www.youtube.com/stallplay)

Å jag måste säga att jag är sååå stolt över vad vi åtadkommit tillsammans och sååå spänd inför vår framtid!

%-mässigt är vi stabila 61%-are och det är jag nöjd med, för tillfället iaf, för jag vet att där fortfarande är mkt grundjobb kvar för oss innan vi kan hämta hem fler %.

Det viktigaste av allt och som krävs för att höja våra %, (o just det som verkligen fattades i Landskrona,) är FRAMÅTBJUDNING hos min lilla DunderKlump!

Vi har hamnat i ngn form av sengångare-trav som jag iofs  tycker är ganska behaglig, men allt (nja förutom att sitta still) blir ju så mkt lättare när vi gasar på lite, får under bakbenen och jag får sug i bettet på henne!

   Vi kommer dithän bitvis på Mollis träningarna, men vi är långt i från stabila där. Det är alltså MKT MKT jobb kvar, and I love just the idea of that!

Hur som, i Landskrona va hon fin! Förvånansvärt fin! Hon har varit ett litet obstinat brunst sto hemma de senaste dagarna o i fredags och lördags kunde vi helt plötsligt inte fatta galopp längre, vi kunde INTE släppa bogarna och vi ville helst inte göra ngt alls fakstikst! Eller vi o vi... SHIRA rättare sagt hade sagt upp sig helt som dressyrstjärna dessa dagarna o vikkade som lathäst ist =) Morrr, fräs och bittertankar!

   Men hon va lite som förbytt när vi kom till tävlingsplatsen, hon va framåt, på och galoppen satt som en smäck! Jag hade tagit i ordentligt med framridningstid eftersom jag trodde jag hade en bra hög med bråk att ta oss igeom innan jag ens försökte entra banan... Men serru, det slapp jag!

Så det blev en ganska seg o långdragen framriding eftersom hon va relativt igenom direkt, hade fin känsla på 1a framridningen men när vi sen gick bort mot gräsbanan tappade jag henne, hon dog lixom för mig...

   Hur som,  på sista framridning innan vi skulle gå in blev hon ”fin”! Hon blåste upp sig lite och hade sig när vi skulle rida runt banan och jag fick en bättre känsla. Men sen då?! Jo, för när vi red innanför de vita staketen så var det som hon tvärdog...

Jag fick rida som mitt liv hängde på det för att få henne gå i vad vi kan kalla trav, galoppen ska vi inte ens snacka om. SATAN va tungt det är att släpa runt 650kr tjurigt brunststo!

Hur som, jag hade en bedrövlig känsla. Serpentinerna blev snea, volterna va som äggformade rektanglar och ingen ökning (varesig trav eller galopp) gick igenom. Det enda som kändes någervisa bra va när vi red upp för att säga tack o hej! Japp, för Shira kan programmet så då visste hon att det va över and done... GAAAAAAS, sa hon o sen tvärhalt! Klapp o Bock, TACK för den här gången Landskrona!

Jag kastade mig runt halsen o tackade henne för detta träningspass! OMG vad min lår skakade o värkte!

   Jag asgarvade när jag red ut, hujeda mig vilken seguppvisning =P Kändes som om det såg ut att vara i slowmo hela programmet, LIVE slowmo, det ni det är nästan en bedrift i sig det =)

Nåja, även om hon va seg o trög, så gjorde hon iaf vad jag bad henne (om än i sloooomooooo-takt) så jag kunde inte vara annat än nöjd med tankte på de bakomvarande dagarnas fighter =)

Så döm av min förvåning när vi cashar in 61.03% för detta spektakel!

Å efter sett filmen blev jag minsann mer än nöjd och faktiskt lite stolt. För även om det känns som vi just nu trampar vatten, så bevisar dagens insats att det är faktiskt gått framåt o att det är precis som tränar Mollis säger: vi har höjt vår lägsta nivå!

O vilken höjning må jag säga, sist jag hade en sån här bedrövlig känsla belönades vi med typ 55% eller ngt sånt (debuten i nov 2012) o i Landskrona alltså 61%. Så, där ser man att även bakslag är nyttigt och att de faktiskt föder framgång!

Nu har vi en sista Mollisträning framför oss (på onsdag) sen tar vi en 3 veckor paus från träningen.

INTE för att vi ska ligga på latsidan på ngtvis, nej utan precis tvärt om: VI SKA BYGGA FRAMÅTBJUDNING OCH STYRKA SÅ DET SKRIIIIIKET OM DET!

Jag vet vad jag behöver göra, jag har knepen, övningarna o viljan så nu behöver vi bara nöta nöta nöta! Det ska bli MKT riding ute på fälten, mkt galoppträning o en o annan tur till havet för muskelbygge i vatten!

Så när vi återvänder till Mollis efter Falsterbo hoppas jag på att visa upp en ny, starkare o ch betydligt mer framåtbjudande Shiraz!

Jepp, thats the plan iaf =)

   Just det, sen tycker Mollis vi bör gå över till att tävla på långa banan nu, så det blir att träna/nöta/tjata LB:2an så vi kan deutera den hemma på Gärds den 20 Juli!

Peppa Peppa Peppa!

Förövrigt är det en hel del annat som tar upp tankeverksamheten, planeringen o dagdrömmandet. Ja vi får väl se vert det slutar, men jag är övertygad om att VI även löser detta till det bästa, bästa tänkbara!

Maj har varit en gaaalen månad. i går va sista ”happeningen”, å nu är denna månaden äntligen över...

Mycket rolighter har det varit men oxå extrema tråkigheter, det har varit en pärs att ta sig igenom allt.

Men med goda vänner, fantastisk familj o världens bästa pojke och Pälsklingar har det på någotvis gått vägen iaf!

Det jobbigaste har varit de tvära kasten mellan total lycka och galen sorg. Jag har fått uppleva att mina drömmar går i uppfyllelse samtidigt som en nära vän till mig’s värsta mardröm slår in...

Obeskrivliga stunder med Magiskan som får mig att kunna flytta berg har varvats med stunder som fått mig att känna mig sååå extremt liten på jorden. Men så är livet, det är som Kära Morfar sa:

”Här går livets vågor höga. Här står tiden aldrig still.” 

Å lite så är det, det är fullt fräs genom livet, o jag gör mitt bästa för att njuta av de studer som njutas bör och tar mig igenom de stunder som behöver tas igenom... Hur som, så är jag starkare nu än för en månad sedan. Hur som, så härdar det som inte dödar...

För att fokusera på det goda, och det som som just nu får mig att sväva på moln är mina & Shiraz årsdebut (”hemma” på KRK) och söndagens tävling i Viarp.

Årsdebuten (2013-05-12) på KRK var magisk. Jag startade som första ekipage, vilket passar mig alldeles utmärk och extra utmärkt va det eftersom LB:1an var första klassen för dagen. Detta innbar bl.a att det var lungt o fint på parkeringen, jag var i princip själv på framridingen och jag fick extra tid på mig i ridhuset innan tävlingen startade =)

Dessutom träffade jag på Eva, tillika HästEva som är anledningen till att jag rider då jag fullständigt förälskade mig i hennes gamla circus häst Loppan för en herrans massa år sedan, så med ett trevligt återeende i ryggen red jag o Magiskan in på banan!

Jag var fullt fukoserad på att rida efter 100% känsla och för att detta är det bästa jag vet! Jag hade redan bestämt mig för att fullständigt strunta i % och bara fokusera på känslan! Så full av fnitteri näsan och med lyckorus genom kroppen red jag in på banan samtidigt som speakern presenterade oss:

På banan har vi dagens första start. Det är Caroline Fransson och Madibas Shiraz. Madibas Shiraz är ett sto född 2007 och ÄGS AV RYTTARINNAN!

Kan villigt erkänna att när de sista orden i presentationen sjönk in genom örat på mig slog det miljoner små volter i magen o fjärliarna busade till det ordentligt! It’s truly is a dream come true!

Efter års att kämpande, bårkade och krossade drömmar står jag äntligen här igen! Startklar med MIN ALLDELES EGNA FINA PRINSSESA! Som jag dessutom ridit in och utbildat HELT SJÄLV! Det är helt JÄVLA makalöst och känslan går inte att beskriva med ord, allt känns så tafatt och beskrivligen ”total lycka” känns som en piss i Nilen i jämförelse!

Hur som, dommaren visslade i pipan och jag och Magiskan red in längst medellinjen! Sen va vi lixom igång! Kawabonga, smacka och tadaaaa! Programmet satt som en smäck och Svarta Hon gjorde precis allt jag bad henne om! 4,5 minut sedare var vi klara för dagen och jag red ut, storgråtandes från banan, den tuffa veckan spänningar släppte kan jag säga och Fröken jag tjöt som ett litet barn!

Känslan va 100%, nåja 99% då, hon kunde vatt mer framåt och ”på”. Men i det stora hela är jag super nöjd med henne!

61,03% blev resultatet plac 11 av 18! (Tycker faktiskt dommaren va lite snål där, men 61,03 är ju miljoner bättre än 55% som vi skrapade ihop sist! Rena skämtet lixom!)

Hur som super taggad efter den dagens insats o känsla efteranmälde jag mig till Viarp redan söndagen därpå!

DressyrSessan!

Denna dag till ära bestämde sig himmlen för att öppna sig, och förbli öppen! Det ösregnade, verkligen ösregnade, hela tävlingsdagen =(

Vi kom till Viarp (långt om länge) parkerade, anmälde och lasta ut! Shira var verkligen på tårna må jag säga! Linda hade att göra med henne och hur väl Linda än förklarade det för henne så kunde inte Shira för sitt liv begripa att de där små äckliga livsfarligt prickiga sakerna faktiskt var små powniehästar! Nej nej nej, utan små äckliga pricka svarta-prinsessor-ätande-monster va precis va de va...

Å inget kunde få henne att ändra sig heller! Däremot blev hon rejält ditraherad av den galet kraftiska åskan som helt plötsligt small rakt över oss! Tjohalopp rätt upp i luften for vi, men jag var mer rädd än Shira och ynka sekunder senare va hon som min vanliga gamla filbunke igen! Bästaste hon!

   Hur som, ner i ”ridhuset” för vad vi kan kalla en framridning =S Där dundrade det ena efter det andra flashiga ekipaget förbi oss, modet sjönk en aning men samtidigt va jag där för samma känlsa och eftersträvan som på KRK: att få henne ”där” och med mig samtidigt som vi har förbaskat kul!

Å kul har vi, så kul att jag glömer bort att jag måste fokusera och prestera o rider iställer runt o flinar gott åt att jag minsann lyckats förverkliga en av mina absolut största drömmar här i livet! Så riktigt ”där” hamnar hon inte och det är 100% mitt fel!

Nåja, efter en tvivelaktig framriding entrar vi ridhuset! Shit Pommes Frites, mmm, här va det läskiga dommartorn, spegelväggar, dommar bord och blå sarg =S Det här går aldrig tänkte jag men Shira tänkte precis tvärt om! Hon maffade på traven, kom igenom relativt bra (efter tips från bästaste Lindis!) o sen va det som hon tog tag lite extra i bettet o sa: Nu kör vi, Matte! AjAj, Kapten!

In på medellinjen kändes hon bra, lika så genom största delen av travdelen men i galoppen hände ngt speciellt! Smack, o där satt hon i min hand mellan mina skänklar! Vilken känsla, tokigt bra känsla! Nu ska jag bara trimma fram denna känslan även i traven!

Hur som, jag han knappt hälsa hejdå till dommaren innan jag kasta mig runt halsen på min absolut största kärlek här i livet! Må hon hålla och vara frisk i all evighet!

   Så under de förutsättningar vi hade och den tveksamma stöttning/ridning jag gav Shira är jag mer än nöjd med resultatet: 61,38 plac 10 av 22!

Hon gör det jag ber henne, varken mer eller mindre, så ska vi nu klättra ytterliggare i %-en gäller det att Fröken Jag börjar fokusera och rida på tävlingarna! Nu glider jag mest bara med o njuter av hela grejjen =P

Kom lixom på mig själv i Viarp att sitta med världens fulaste jävla leende på läpparna inne på banan, men det KAN inte hjälpas. Hon gör mig ju så förbaskat jävla lycklig!!!!!!

Filmer ligger på "vår" youtube: www.youtube.com/stallplay

Nu har vi 5 veckor till nästa tävling. Denna veckan har varit en vilo/busvecka, nästa sen ska det ut o byggas muskel och kondition så det smäller om det!

Till nästa tävling vill jag steppa up-ytterliggare och hoppas/satsar strävar mot minst 63%. Japp, det är målet och jag tror inte det är heeelt jävla omöjligt faktiskt! Bort med de två onödiga 5:orna i början, upp med min ridning och framåt i traven sen sitter nog 63% där!

   Men % kommer ALDRIG vara det viktgaste för mig. Det viktigaste är att både jag & Shira behåller glädjen för dressyren och tävlandet! Att hon fortsätter behålla sitt lugn på tävlingsplasten och att vi kan njuta av tävlandet tillsammans!

För om jag så skulle sätta en 70% nästa gång och Shira samtidigt skulle vara ett as o hantera, bråkig, schålig o dödstrött på livet (ni vet så där som en hel del tävlinghästar ser ut att vara) så skulle 70% inte betyda ngt alls.... Utan hennes glädje och vilja att presteramed mig så lägger jag ner! För vi ska göra detta tillsammans, på bådas villkor och till bådas glädje!

Det va t.ex därför jag valde att hoppa som uppladdning  inf tävlingen, för att det är ngt av det bästa Shira vet! Ett lättare hopp-pass på banan blev det dagen före dan och ja, Shiraz just loved it!

Det spelar lixom ingen roll, hennes lycka o glädje går före vilka tävlingsdrömmar som helst, anytime!

    Två av Shiras favvosysselsättningar: Äta & busa <3

Nehepp, dax o avluta här kanske o bege sig till stallet! Hämta hö o planera inf. framtiden står på schemat! Å ja, govetvis en tur med SvartaSessan oxå!

Wopedidoooooo =)

Igår avlade jag ett löfte till mig själv!

De senaste veckornas sorg och hemska besked, ger tillfälle för eftertanke och försändring!

För ca 1 år sedan fick jag samma aha-upplevelse och började genast rannsaka mig själv och de i min närhet (se http://madibasshiraz.bloggplatsen.se/2012/03/28/7622816-hellre-ensam-an-i-daligt-sallskap/)! Så här i efterhand inser jag  att jag har gjort ett bra jobb och de som nu finns i min närhet är verkligen JUST precis sådana männsikor som ska finnas där. No one more, no one less!

ALDRIG mer ska det komma in energitjuvar o tvivelaktiga männsikor i mitt liv! Å skulle det mot förmodan passera en eller annan sådan typ igen, har jag dyrt och heligt lovat mig att INTE låta de ta den energi och ge mig det vemod som de är ute efter!

28 år senare och jag HAR lärt mig läxan, skulle sätta fullpott vid ett ev prov! Så ja, Tack meeeeen Nej Tack!

Eller som Bästis skulle uttryckt sig ”Tack för Tacket o heeeeeeelsa hem!”.

Nog tjatat om bedrövelse och vidrigt folk!

Igår va en lyckans dag! För vi , Min Nillis & Jag, flyttade in i VÅR lägenhet! Underbart att få vanka runder på varma golv, somna utan att frysa häcken av sig och framför allt vakna upp och gå in på en varm toalett! Hmmm, åh, underbara värme!

Så nu får jag väl göra som hästarna, fälla den vinterpäls som jag satt under vintern i Dockhuset!

   Lägenheten känns iaf redan hemma, våra saker blev super fina tilsammans och det är precis vad vi önskat! Nu börjar VÅRT liv, en ny tid med massa härliga stunder tillsammans!

Även om det känns 100% rätt att flytta och lämna Ovesholm ger det ändå en gnutta vemodt att lämna själva Dockhuset! Jag är så tacksam för möjligeheten att bo så och för den tiden jag haft där! Jag har haft många oförglömliga stunder där, jag har gjort det till mitt alldeles egna fina hus! Jag har dessutom fått möjligheten att leva MITT I MIN DRÖM, så nu vet jag exakt vart jag strävar! En dag ska jag bo så igen, fast på MIN[läs vår] alldeles egna gård!

   Så tack, för den här tiden Huset! Hoppas din nya permanenta hyresgäst ska få lika mkt lycka med dig som  jag fått!

Nu ska jag jobba jobba jooooobbbbba, så jag kan få komma hem i vettig tid! Köra hem till OSS, skutta i hästkläderna möta upp Bästis tillika Granne ute på parkeringen och sedan köra till hästarna, handla valborgsmidda och därefter fira Valborg i nya Placet med alldra bästa sälliset =)

Jag är en väldans väldans lycklig tös och ”om Ni tror att Ni sårat mig, då har Ni bara missförstått!”