Senaste inläggen

Av madibasshiraz - 20 februari 2015 11:43



Japp, denna veckan har varit tuff. Jag kan inte skaka av mig helgens tävling helt enkelt. Jag tänker såhär:

Shira har ju känts så bra, stabil och hyffsat ?där? inf tävlingen. Tävlingen var den roligaste EVER och vi kämpade på och, faktiskt, för första gången kände jag att jag RED inne på banan.
Jag tog beslut och red aktivt hela programmen. Kändes, om inte super, så bra!
Med detta belönades vi med: UNDERKÄNT!
Ja ni förstår?. Som Peder Fredriksson sa i RyttarPrinsen det va som att dra ut proppen i badkaret?. All energi bara var puts väck borta =(

För hur ska jag nu träna, om det vi tränat på hitintills INTE var ?rätt?. Hur ska jag kunna sitta själv o trimma om min känsla nu är så uppåt väggarna knas?
Nej, så i måndags fick hon vila (alltid vila dagen efter tävling!), i tisdags hade jag min "fina" ögonmigrän så det blev vila då med och i onsdags hann vi ut i skogen på en tur innan mörkret kom. Så mysigt, bara Hon & Jag <3
Men så igår var det dags för ett känslomässigt ångestladdat pass, att rida i ridhuset, att trimma! Tunga steg in, men väl uppe på hennes rygg blir världen som förbytt!
HON ÄR FANTASTIKT FIN! Jag sliter mitt hår om det är så att jag är så jävla fel ute, det måste vara den här vägen vi ska gå! Å jag vet att vi har en bit kvar, men nog fan är detta den riktiga vägen? Domaren måste bara haft en nål i ögat när vi red eller nått, för nej! Nej Nej Nej!

Nåja, pratade en stund med Tränaren i går också. Vi slog fast att vi skulle fortsätta på utstakad väg! Inget snack om saken, lixom =P
Vi lägger ÄNNU MER fokus på övergångar o kvickhet för hjälperna! Booom Booom Booom.
I veckorna kommer vi träna på ovan i ridhuset under olika former och på helgen ska vi ut i skogen o fräsa runt. Tar hjälp av Mr G och så ska vi ut och trava trava trava, kort långt, kort långt, skritt trav, galopp skritt, galopp trav, skritt galopp, galopp skritt. Ja ni fattar övergångar övergångar övergångar!

Sen får väl se på KRK om vi är 58%are, men i så fall är vi iaf skånes finaste 58%. Å det är ju alltid nått!
För ärligt, inte fan kan man ha tappat från 65 till 58% över en vinter där man dessutom varit fullt igång? Nej Nej Nej!

Nåja, tiden får utvisa?
58%-are eller inte? Hon är min stjärna och den starkaste lysande på min himmel!

ANNONS
Av madibasshiraz - 17 februari 2015 10:39


Ett par dagar efter katastrofen!

Så, nu har det gått någon dag sedan den där hemska eller rättare sagt resultat mässigt hemska årsdebuten.
% var så urusla så jag skäms för att skriva dem, men vi kan ju säga att vi snittade 58%. Vilket MÅSTE vara årets skämt!
Men det var Domarens åsikt denna dag och i en bedömningsport som dressyr är det bara att säga OK tacka för sig och gå vidare. Men Hen dömde oss hårt, riktigt hårt. Ett par moment underkändes till och med, det har aldrig hänt förut! En tuff start på tävlingssäsongen blev det iaf, tyvärr.

Hur som, jag tänker inte gnälla mer om det. Det är som det är!
Men jag tar inte heller till mig av årsdebutens bedömning. Inte alls faktiskt!
Det jag tar med mig var att Shira var en ängel på tävlingen! Det är LÄTT den roligaste tävlingen vi gjort tillsammans EVER! Vi hade för jäkla skoj tillsammans och för FÖRSTA GÅNGEN NÅGONSIN så kände jag hur vi dansade runt på banan tillsammans.
Hon lyssnade, va på och ville dansa! Fy FAN va kul vi hade!
Jag red som mitt liv hängde på det i LA:n. Tyvärr fick vi ingen cred alls för det på pappret, men satan vad nöjd jag är med mitt rytteri!


Såg på filmen senare på kvällen och visst finns det att jobba på(speciellt i min egen styrka och ?utförande?) å jag menar inte att vi skulle vinna klassen eller så. Men NOG FAN red vi godkänt iaf! Vi gjorde alla momenten t.o.m den ökade traven var på snudd till godkänd (i min värld). När jag red ut var jag 100% övertygad om att vi spräckt vårt PB i LA med en del %-enheter. Så blev dock inte fallet.

Kände mig helt totalt och fullständigt värdelös när vi sedan styrde Ravis o Chevallen hemåt. Grät som ett litet barn och funderade faktiskt på fullaste allvar om det inte var läge att lägga ner nu!
Efter en vinters trimmande o tränade, svett o tårar och förfrusna fingrar ville jag bara få en klapp i ryggen, well done, lixom. I stället fick jag en fet spark i ryggen, hamnade på knä och där fick vi höra mellan båda öronen hur värdelösa vi är =(
Meeen, när man möts att Fru Tränare hemma i stallet och hon på rak arm ifrågasätter resultatet och bedömningen då känns det lite bättre! När hon talar om för oss att det där ska vi inte bry oss om och att vi ÄR bättre än så. Då föds en liten gnista igen!
När man sedan lastar ut sin Stjärna, tar en kik på henne och inser att hon är min absoluta bästa vän i hela vida världen, när man ställer in henne i boxen och börjar ta ur knopparna och hon gosar med mig under tiden. När hon sen tittar på mig med sina finaste Princess ögon, ja då vet man till 100% vad det är som gäller framöver! Man hör då följande tankar i sin lilla hjärna:
FUCK IT och Screw them all, jag ska FAN visa hela världen just hur Magisk min Sess är


Så med det sagt, vi ses på KRK den 8 mars!

Uppladdning tsm med Shira blir oförändrad, jag vet att vi är på rätt väg och jag kommer hålla den kursen tills vi når vår destination!
Däremot ska jag ta tag i min egna träning bättre framöver, så jag ska försöka få ett starka säte, stabilare armar och en stadigare bål. Japp, that?s the plan.
Jag har därför ställt av Ravis, så nu är det cykel till och från jobb ALLA dagar i veckan. Dessutom SKA jag ta cyllen till stallet 1 dag per helg. Detta ska bli totalt 7 mil i veckan på min nya farkost!
Cykla är kul, så det är bara att trampa på!
På det ska vi, enligt Martinas rekommendationer, köra plankan? Det blir det innan läggdags VARJE kväll!
3ddg i veckan ska jag dessutom köra mitt kära pilates, men nu i den nya versionen core fusion =) Spännande va?! Fråga mig igen om 2 veckor o så får vi väl se hur spännande jag tycker det är. Nu är jag iaf laddad till tänderna!

Kom ihåg, 8 Mars 2015 på KRK!

Morr på bedömningssporter! Morr på förutfattade meningar o morr på årsdebutens resultat

Tummen upp för min Sess o det Team som omringar oss! Ni är bäst!


Min Sess <3


Min nya kompis! StålFaffar heter han <3



ANNONS
Av madibasshiraz - 11 februari 2015 21:53


Nix, något nonsens är det INTE! Alla miljoner ordspråk o kloka meningar som flurerar på div sociala medier är långt ifrån nonsens!

Jag boostade mig ordentligt under dagen med inspirerade tankar o glada tillrop! Åkte till stallet med tankarna: inte stressa, ni KAN det här, idag blir bra ikväll blir en bra träning! Andas!

*smack* o så blev det så!

En possitiv inställning är verkligen allt man behöver! Det kan vara svårt och ibland näst intill omöjligt att tänka possitivt och man MÅSTE få bryta ihop men sen är det bara att gasa på för fullt igen!
Glada tankar! Possitiva tankar! Framåtanda! Nu kör vi!

Av madibasshiraz - 11 februari 2015 10:54


Tjolahopp!
Trots att jag och min sk Sessa var mer än lovligt ovänner igår, känner jag inspirationen inf vårsäsongen spira i hela kroppen!

Jag tror att vi måste ta nästa steg nu, vi kan inte harva runt i LB längre. Vi måste upp o det är LA som gäller framöver!


För saken är den att Shira blir finare o bättre ju "svårare" uppgift vi ger henne!

De detaljer som inte fungerar så bra just nu, är sånt som om jag fokuserar på andra uppgifter lixom kommer på med på köpet. Förstår ni!? Ska jag sluta, öppna eller byta behöver hon vara där o ta mina hjälper direkt det är ju inget annat att ge på och DÅ fungerar det...

Det fungerar när hon har en morot längre fram att nosa mot! Hon har blivit en ambitiös tjej som vill utvecklas o hitta på nya hyss <3 Å vem är jag att bromsa henne då bara för att jag har "scenskräck"!?
Nej, nu kör vi! Tut tut!

Herregud vi ju har harvat runt i LB i (med denna säsongen) TRE år, nu får det fan vara bra med det! Tagga framtid tagga utmaning TAGGA LATJOLAJBANS <3

Tävlingssäsongen 2015!

Lets do this, Magiskan!

Av madibasshiraz - 9 februari 2015 22:09


...såhär efter dagens trimm kan jag konstatera att det är A och O att ha en plan med träningen/passet och det är av strörsta vikt att vara motiverad när man hoppar upp på sin kuse.

Idag hade jag en halvplan men NOLL motivation. Mitt hjärta och framför allt mina tankar var/är i Sunne hos min N, så nja hon är ju motionerad iaf men uppladdning inf tävlingen blev ju en dag kort. 

Men så är det, inget att gräma sig över nu... 


Konkret så va det väl inte passet i sig värdelöst, långt ifrån men vi var inte heller nära "den" känslan..

Tävlingsmomenten satt, volterna blev OK, skänkelvikningar blev gjorda, halter = bra och ökningarna bättre än förra veckan iaf! Men nej, det va ända inte NAJS att rida. Kanske, eller mest troligtvis, va det hos mig det brast idag.

Jag var inte 100% med Shira, jag var inte 100% närvarande av olika anledningar.

Hur som, imorgon kommer med nya möjligheter! 


   

Vår första "tävling" ever.... Pay and Ride vinslöv, 2012.

En av våra så många magiska studer tsm.

Hon ÄR min Stjärna



Av madibasshiraz - 3 februari 2015 19:02

Idag tog vi lite bonus vila. Det va kallt, jag var på schåligt humör o ska jag vara ärlig så vill jag hellre susa hem med Ravis snabbt som tusan o passa på att vardagsmysa med mina Pojkar innan N åker tillbaka till Sunne igen!
Så det blev mys o äppelmutor och en stor dos pepptalk! Imorgon kör vi på igen!

Dessutom har tid på oss att jobba o kämpa en annan dag! Idag vill jag vara hemma hos Honom o bara njuta att han är här! Allt har sin tid o ikväll är det N-tid :)

Nu skutt i duschen o sen ska det lagas mat o mysas i soffan! En annan typ av bästa livet!

Av madibasshiraz - 2 februari 2015 11:44


I lördags hade jag en sådan där helt underbar heldag i stallet tsm med min BästisBus! Fixade o härjade hela dagen i princip, så skönt att bara gå i stallet o "skrota"!

Ridningen gick kanoners! Veckans hårda, eller nja, mest tråkiga slit verkar ha givit resultat! Hon kändes betydligt bättre
Men det roligaste vi hittade på när vi lekte med Chevallen! Duktiga Shiriz klampade rakt på!
Filmade för skojs skull, tänkte dock inte på att det jag säger oxå kommer med ? Nåja, jag bjuder på den!
HON är ju min finaste Bästaste vän <3




 

 



I söndags sken solen en stund så då passade vi på att rasta oss lite i skogen o bli av med allt dressyrdamm vi samlat på oss!

Hur gott osm helst att bara trava runt i skogen med en piss o alert Fröken Bus som hoppade till både 1 och 50 gånger!

Fröken Havre is back in town!


Älskade Älskade Hon!  

 

Igår jobbade vi på mellantrav/ökad trav! Det MÅSTE ju vara momentet från helvetet! Vi fixar inte den biffen alls =(

*suck* Menmen, det är bara att kämpa på!

Annars så tycker jag att det känns bra! Traven är OK, halterna blir bättre o bättre o galoppen funkar den oxå!

Uppladdningen flyter på bra mao!

Idag ska vi fortsätta med ökningarna. Men idag tar jag lite hjälp med mig in i ridhuset och så jobbar vi på snabba reaktioner BOM BOM BOM!

Jisses, hon är en dröm coming true <3


 

Av madibasshiraz - 29 januari 2015 08:45


…det är ett jävla sattyg, och kanske det (enda) som jag hatar med att tävla.

 

Jag vill så mkt, jag vill så gärna vara bra på det jag lägger all min lediga tid och all min energi på. Jag vill så gärna göra min Shira rättvisa.

Jag vill inte tramsa runt, eller vara en del av ett sånt ekipage som folk tittar på på tävling och tänker ”okay, vad gör dom HÄR?”

Jag vill inte vara det ekipaget som de tänker om: oh, ryttaren gör verkligen inte hästen rättvisa.

Jag hatar tanken på vad folk ska tycka om mig och om oss o jag är nästintill livrädd för vad folk på läktaren ska säga när jag o Shia entrar banan. I hate IT!

Så varför i helvete håller jag då på med en sådan bedömningsport och ”snobb”-gren som dressyr?!

Jo, för att jag ÄLSKAR det. Jag ÄLSKAR att dansa fram med min Magiska, jag älskar hur vi tar oss från klarhet till klarhet och jag älskar att fightas tsm med henne! Simple as that!

Viljan o drömmen om att en dag gå in på banan (träning eller tävling) och känna att all träning, alla tårar o all svett har tagit oss enda fram till våra drömmar! Att vi är ETT, att mina tankar blir hennes rörelser att min kärlek till henne gjort hennes liv bättre och att hon som jag är lyckligast när vi är tsm!

Att en dag få stå där med den tvåfärgade rosetten i tränset och känna att visst FAN hör vi hemma här! Det är det som driver mig att gång på gång möta min rädsla och anmäla till tävling!

För att jag älskar tanken på det, mer än rädslan för att misslyckas.

 

  

 

Så, inför Sösdala och tävlingssäsongen 2015 måste jag inte bara jobba i ridhuset med Shira. Jag måste även jobba hemma med min hjärna!

Jag måste hitta mitt fokus och min lilla bubbla. Jag måste lämna min osäkerhet hemma o rida in på framridningen och verkligen tro och visa att vi hör hemma här!

Hitta ett inre lugn och bara vara där o då med Min Shira. Ignorera omgivingen, göra som vi gör hemma och INTE stressa över prestationen i sig utan fokusera på att hitta oss och hitta rätt!

Har lite olika tankar om hur jag ska hitta dit, återkommer i ett annat inlägg om detta och vägen ”dit”.

 

 

 

Igår gick ridpasset sådär, hon var ganska stum i munnen och jag ska erkänna att jag inte hanterade det på bästa sätt =( Mitt tålamod tog slut och jag blir ordentligt arg på henne.

Men så blir det ibland, kärlet kokar över och det blir bara för mkt. Jag tog någon minuts paus, samlade mig och funderade på övningar att få henne att släppa och vara med mig istället för bara på och ånga iväg!

Sagt o gjort! 5 minuters skrittpaus sen satte vi igång igen, på nytt! Jag fixa o trixa och ja, det blev bättre! Inte bra men bättre iaf! Vi red delar ut både LB och LA med godkännda resultat!

Som belöning på att hon reagerade och ändrade sig efter mina hjälper avslutade vi med galoppombyten! Shiras nya favvo sysselsättning =)

Vi gjorde 5 korrekta byten på rad. Jag klappade om henne o lät henne dra en racergalopp som belöning =)

Pausade en liten stund sen testade jag att göra bytena på lite olika ställen i ridhuset, längst långsidan, snett igenom, efter en volt etc etc. Resultatet = sisådär! Bytena till vänster gör hon exakt på hjälperna vart vi än är. Bra där! Men till höger, not so much! Nix, där får vi nog träna lite till innan vi ökar svårighetsgraden!

Meeeeen, dagens höjdpunkt! För kan man kalla det att vi gör byten i typ vart 4e om det hänt 1 gång?! I så fall gör vi det nu =P

Japp, jag bytte till vänster direkt efter kortsidan, red innanför spåret och LYCKADES göra ett byte till höger, samlade och bytte strax därefter tillbaka till vänster! 3 byte på rad och nja 4-5 steg emellan! Kawabonga my dear!

 

Efter passet kände jag mig bedrövlig! Kändes piss o pannkaka. Varför?! Det gick ju egentligen bra, hon gjorde sina byten och var helt OK efter vårt lilla psykbryt.

Så varför hänga läpp? Jo för det gick inte så bra som jag vet att vi kan, det gick inte så bra som jag ville. Jag hittade under bitar av passet inte känslan och då, då kan det lika väl va så. För ska man bara ”dra” runt hästen på diverse hitte på då är det inte dans. Det är någon konstigform av tvångsträning, and I don’t like it!

Fast sanningen till att jag hängde läpp är att jag sätter för stora krav på mig själv. Sanningen är ovan nämnda prestationsångest!

Den riktiga sanningen är att jag är INGEN elitryttare, jag är en typ medelmåttigt begåvad ryttarinna som ber till gud att viljan om att bli bra en dag ska slå medfödd talang, ekonomiska fördelar och "lyxhästar". Att hårt arbete slår ”talang” när ”talang” inte tränar hårt!

Sanningen är att jag har som livstidsmål att jag o Shira en dag ska plocka hem en gul&blå rosett i en LA. Det är mitt absoluta mål tsm med henne. Allt annat är en bonus, (MSV till hösten står kvar som mål MEEEN det är ren bonus och ”nyp mig i armen”-ögonblick om/när vi når dit)!

 

Snurrigt inlägg, men det är snurrigt i skallen just nu! Jag vill så mycket men vågar jag?

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se