Jag HJÄRTAR min Shiraz, till månen o tillbaka miljoner gånger om dessutom!!!

Igår va det Mollisträning på schemat, inomhus för första gången denna terminen och tillika första gången jag o Shira sätter en fot/hov i ridhuset sedan frakturen i mars!

   Hade förväntat mig ett visst motstånd från Fröken lite Suris, men döm av min förvåning när Underbaringen kändes mjuk fin och framåt redan under uppvärmningen!

Kan det vara så att timmarna i ösregn och kämpandet på fälten givit resultat redan?!?!?!

Kan inte klaga på ett endaste dugg från gårdagens träningspass! Hon va mjuk, fin, sammarbetsvillig o hade en vilja av stål! Strulade iofs lite i galoppen, men inget tjurande utan hon vände ilskan till ngt (relativt)positivt och kämpande MED mig tillslut!!! 

Åh, som jag älskar min Sessa!

Hade den där tokhärliga och dundersköna känslan av fullständig fulfilment när passet var slut, kunde helt enkelt inte sluta le på heeela kvällen! Älskade hon! Utan henne vore jag inget alls…

BäbisPlutt <3

Nåja, rent innehållsmässigt igår körde vi på som vanligt! Det handlade om att mjukgöra, ställa igenom, putta rumpan och framför allt att få till de där förbenade galoppfattningarna! Å igår hände det så äntligen: hon va som sagt mjuk o härlig att rida! Hon flyttade rumpan utan att jag behövde slita ihjäl mig på ryggen, ställde igenom med nätta tygeltag och jag behövde inte dra till med supderduper-ledande tygeltag!

Traven va fin, saknas fortfarande lite mer framåt-tänk, men under omständigheterna och förutsättningarna va den bra! Hon va sååå rolig att rida igår! Lycka!

   Jag fick rida mkt "själv" igår, Mollis höll lixom bara ett vakande öga på oss bitvis! Kändes tryggt/stabilt o jag red för kung å fosterland och med det dära gamla härliga rid-självförtroendet som jag så länge saknat o letat efter!

Häftig känsla att bara kunna sitta o "bara" rida på sin alldeles egna o första självinridna 5åring och fullständigt suga i sig känslan av att: "det är så HÄR det ska kännas!!!"

   Men som traditionen bjuder: när vi kom till galoppen stötte vi minsann på lite patrull =S Men ingen patrull som inte Mollis hade ett ess i rockärmen för och skam den som ger sig…! 2 ”kanonfina” galoppfattningar i CP-varvet blidde det minsann innan vi tackade för oss för denna gången.

Högervarvet va fint redan från start!

Allt galoppandes på fälten har verkligen givit resultat allra redan!

Däremot är det fortsatt problem i vänster galoppen =S Men det är bara att kämpa på, kämpa kämpa kämpa =)

   Sååååå, nu kör vi vidare: ut o galoppa galoppa galoppa mer o mer o mer för att få upp bättre flås och galoppa-muskler på Skönheten min!

Bus på terrängbanan är bästa motivations-boosten för Magiskan o Mig!

Något som va extra kul va att Mollis tyckte det hade skett stora förändringar sedan vi sågs sist (2veckor sedan), hon tyckte vi hade gjort ett bra jobb och det enda råd fram till nästa träningspass va att fortsätta PRECIS så som vi gjort fram till idag [onsdag]!

Bästa känslan, bästa bästa bästa känslan att vi verkligen är på väg mott rätt håll Älskade Magiskan & Jag! Så skönt att få bekräftelse på att det jag gör, kämpar o offrar mkt för ger resultat och är "rätt" agerande! Så skönt med bekräftelse och en klapp i ryggen! Underskattat!

   November-tävlingen hemma på Gärds känns inom räckhåll igen och jag är mer taggad än någonsin att plocka fram det allra bästa ut min Svarta Underbara (soon to be-)DressyrÄngel!

   Mmm, igår va en kick ass bra dag, kan ni tro ;)

Idag kom dock träningsvärken som en oönskad räkning med posten =S Den, träningsverken alltså, ska hur som tränas bort ikväll på en sen PW! För har hon likaså ont som jag har så tycker jag synd om Magiskan!

   Nu ska jag mot foderbutiken o bunkra upp med lite nytt foder till Magiskan... Sen väntar en helkväll med Hon som betyder allra mest! Mm, idag är jag tooookigt kär i Magiskan!