Älskade Hårtussen är opererad och allt har gått bra! Han opererades förra tisdan (16/10) och redan dagen efter fick han komma hem! Det har varit mkt bandagebyten, medicinering o allmän vård av lilla voffen men det är ett kärt besvär så länge han lovar att fixa detta =) Han är låg, öm och en trötter! Antar att han har/har haft mega ont och att det är därför han är trött, så sov du min skatt! Sov så länge du vill och behöver ladda upp dina batterier igen, ladda på bra dessutom för du o jag SKA ha massa fina år kvar tillsammans =P Simple as THAT!

   Shira har fått lite halv vila under Storebrors OP och rehab tid! Vi har dock skrittat, busat alt. trimmat lite försiktigt ett par dagar men nu är det dags för att riktigt sätta fart och ställa in siktet på tävlingsdebuten i november! Det går med stormsteg framåt dit och det gäller nu att trimma trimma trimma så jag får de sista bitarna på plats!

Önskar att jag varit lite mer framme än jag är nu, men samtidigt kan man ju inte stoppa livet från att hända, Shiras förkylning, eLioTs OP och militärerenas träningvecka på A3. Allt har på sitt vis påverkat att vi inte tränat på EN HEL JÄVLA MÅNAD!!!! o trimningen har hamnat lite på efterkälke, men o andra sidan har vi hållit i gång så gott vi kunnat med PW’s så i helgen blir första riktiga trimmpasset! Då ska programmet börjas ridas igenom och ”sättas” i hivudet på både mig o FisenMin!

  I torsdags for vi på huppigupptäcktsfärd, Jag&Shira och Linda&Calle, vi hittade nya ridvägar och ja busade loss lite med våra små PownieHästar! PonnyGaloppaBus börjar bli Shiras Ess i rockärmen! She love’s it, och jag love:ar henne!

Hur som, påväg hem möttes vi hav hagel/regn/snö storm alla orkan! Inte lika najs, men där satt vi ändå, Humle&Dumle, med ett leende på läpparna skrattade, stojjade och mådde sådär tokigt bra som man bara kan göra på hästryggen tillsammans med de bästa av vänner! Jag är en väldigt lyckligt lottad tös!

Helgen har varit hur go som helst! Har haft helhelg tillsammans med Linda, vi inledde med EKO-mys, sen fredagshäng hemma i dockhuset (skulle joggat våra Powniesar, men det satte värsta skitvädret stop för), uppe med tuppen i lördags... swosch iväg till stallet för att inleda dagen med en lång skogsritt! Urmysigt, frost 4- o strålande sol! Sen for Linda till jobb i ett par timmar o jag hängde på släpen på bilen för att hämta hem lite mat till våra kära Kusar! Sen blidde det div. pyssel i stallet dvs mockning, mus-fälle.riggning, vatten o hö-fixeri mm mm ;) Deckade på Lindas soffa vid 22 tiden framför en dålig film efter pizza,- och godiskrängeri! 

Söndagen har bjudit på klippning av Shira, dundernajs trimmeri på banan i stråååålande solsken och allmänt mys med Team Bus!

   Mmm, man kan ha det betydligt sämre än så här =)

___________________________________

Balladen om ett brustet hjärta

eller nej, vänta... HELA Sarah's nya album!

Höstmys <3

vet knappt vart jag ska börja... hur hamnade jag här igen, jag har iofs väntat på ett bakslag mitt i bästa livet men va FAAAAAN!!!! Inte min älskade eLiOt, vad som helst men kom för jävulen inte o ta min älskade hårtuss :'(

   Allt började för ett tag sedan, under våra promander märkte jag att Han hade problem med att göra Nr 2. Sen började han tappa i hullet och va inte så gla o busig som han brukade =S Trodde det berodde på hans foder (specialfoder med extra allt för han leder) o pälsfällning/sättning. Så jag pratade med en duktig tjej i foderaffären och jag bestämde mig för att byta till ProPlan Sensitive Senior. Vilket funkade KANON! eLiOt blev piggare på mkt läge, bajjandet gick MKT bättre och han va min vanliga glada pigga älskade Fis igen!

Allt va prima skinka fram till i lördag/söndags... ingen bajj på 2 dagar o han va låg, ledsen och kräkte bara massa galla och den verkligen rann saliv från hans mun. KAN INTE VARA NORMALT!

   I måndags ringde jag en vet.klinik här i stan och jag fick en akut tid. Väl där möttes jag av en ung veterinär, vi röntgade Bästa Han och det visade sig preis som vi trodde att Han va FULL med avföring =( Inga vackra röntgen bilder det där inte. Hur som, han skulle ligga med dropp en timme, sen laveman o sen nya bilder. Resultat = ingen förändring =( Jag propsade på att jag ville iväg med Honom till Helsingborgs djursjukhus så han skulle få bästa möjliga vård. Veterinären i Krstd sa inte emot direkt, men samtidigt sa hon att jag kunde komma tillbaka till dem på tisdagen lämna hono där så skulle de "fixa" det under dagen med dropp o lavemang. Sen skulle han vara as good as new! Hmmm, tänkte jag NEJ! Jag vill iväg med honom, ville inte se hono lida en helkväll o natt till =S

Så ja, swosch sa det så for vi ner till Helsingborg. TUR det, jäkla jävla TUR det!

   Möttes upp av en jätte trevlig sköterska, Felicia, som tog hand om oss innan Mr Vetinär dök upp. Eter 2 minuters undersökning och ett snabbt konstaterande att förstpppning är alltid sekundärt tog han av sig sina vantar och tittade på mig sådär som veterinärena gör när ngt inte alls är bra =(

   Eliot har ett perinealbråk, måste opereras omg och kasteraras i samband med detta!

FAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAN! Då brast det för Fröken Inte Så Stark =(

Vill inte, vill inte vill inte! Så på måndag är det dax, på dagen 6mån efter att vi firade Shiras friskförklaring efter hennes OP, lägger jag så min Älskade Hårtuss för OP. Orättvist, så in i bönkens JÄVLA orättvist.

OP'n har goda prognoser. Vilket är possitivt. problement är bara är att man INTE kan laga detta =( Man kan bara hjälpa honom på traven och reparera så gott det går. Enkelt förklarat han han 2 fickor på ändtarmen där bajjet fastnar på vägen ut, muskeln som ska pressa ut bajjet är så försvagad så den kommer lixom inte ut =(

   Själva OP'n går ut på att man tar en seg muskelgrupp från sittbenet och läggre "runt" bråcket och hoppas att det stabiliserar upp fickan. Som jag förstått det ingen walk in the park-OP utan det kräver sin kirurg och det ska vara ganska så smärtsamt för huden och ca 2 månaders konvalicens....

   Inget kul alltså, inget kul alls. Stackars älskade Han.

Hur som, i onsdags fick jag så hem min lilla Drake på lite permission för att han skulle samla mod och ork inför ommande prövning. Han trivdes INTE alls nere på sjukhuset, så även om han egentligen inte skulle få komma hem, tyckte hans veterinär att det va bäst för eLiOt o vara hemma med Matte o ladda ladda ladda som tusan inf vad som komma skall! Säga vad de vill, men snacka om at ha hundens bästa i första rummet!

Jag fick meducin med mig hem att ge honom, och peppar peppar, så har det fungerat bra hemma! Han går på toa som han ska och han är glad o pigg igen (va inte mkt med honom i onsdags...).

På måndag blir en tuff dag, men vår stora pröving kommer sen! Ska OP'n fungera och hur länge kommer den extra tillsatta musklen orka hålla emot?! Prognosen för OP'n är som sagt GOD, många voffar med samma "sjukdom" jag läst  om klarar sig några år efter OP'n, men tiden får utvisa vår framtid tillsammans :'(

   Det är mkt tagg här om hur mkt Shira betyder för mig (det är ju trots allt hennes blogg!) men HAN är ju den största delen av mig! Har haft honom i 7år. Varje dag i varje vecka i varje månad och varendaste år han det varit HAN & JAG! Genom allt har vi gått, sida vid sida JAG & HAN, alltid tillsammans! Han är min älskade hårtuss, mitt finaste här i livet så nu ber jag snällt till han som de säger sitter på molnen o bestämmer att utföra ett mirkal på måndag!

LAGA MIN ÄSLADE PLUFFVALP, så vi får många massa år till tillsammans för vi är inte reda o att skiljas inte nu, inte imorgon och inte om några månader. Nej, vi vill ha år kvar tillsammans. Låt min Solstråle få forstätta att sprida glädje o leenden var dag, precis som han gör nu! Snälla Snälla Snälla! Snälla Snälla Snälla DU!

Ett stort tack alla redan till alla Fina människor som ställt upp för oss så här lång! Bästa Töserna för ert ENORMA stöd, för att NI finns och för att Ni är GULD för mig! Fina kollergor som ställer upp när jag nu får ta 1veckas oplanerad semester, MIN underbara familjen inkl SOLSKENS Tilda(3år) som ville ge eLiOt all hennes magmeducin så han skulle bli bra igen! Älskade Unge! O så kalrt, Favoriten som så underbart håller om mig o får mig att somna sådär alldeles tryggt fast världen är helt upp o ner...

   Nu ska jag torka tårarna, krypa upp i soffan hos mina absoluta favoritpojkar och bara njuta av att få ha dem sådär nära mig <3 

Älskade BäbisPlutt!