Mitt och ditt?!?! Hur svårt kan det vara...???

JÄVLIGT svårt för en del, tydlingen...

Igår bevisade världen för mig, för ca 151 gången, att den är FULL AV IDIOTER!

För jag tänker så här:

Om jag har en telefon som är MIN(ja min!), det är JAG som betalt för den, det är MITT namn som står på abenomanget och det är jag som haft den i dryga 2år. Den är alltså ÄGD av mig, enligt mitt tankesätt, rätta mig om jag har fel!

   Jag har under en liten strapats med mina systerdöttrar(4 och 6 år) lagt MIN telefon i MIN jackficka för jag tycker ändå någonstans att JAG SJÄLV kan få bestämma vart JAG vill ha MIN telefon... Jag ska väl ändå SJÄLV kunna ta det beslutet att inte behöva kedja fast den på min kropp utan kunna ha den där, i MIN jackficka, utan att detta på någotvis antyder att:

- här, varsågod, sno den vet’ja!

För mitt måste ju ändå få vara mitt? Eller??? Jag vet inte, jag kanske är ute o cyklar igen!?

Så till dig ditt jävla helvetes pucko som igår tyckte att MITT helt plötsligt skulle bli ditt och stack din äckliga lilla hand in i min jackficka för att sno min, för dig o ja resten av världen oxå, heeeeelt värdelösa telefon vill jag bara önska all evig jävla olycka som går att förmedla en annan ”männsika”!!!

Mitt är INTE ditt och den där telefonen är då sammanfattningsvis INTE din på några sätt o vis. Den tillhör, eller ja tillhörde iaf, MIG och du borde få en fet spark rakt på juvelerna så klockorna stannar för ditt vidriga beteende!

Att telefonen dessutom har ett grafiskt lösenord, som du kan se i stjärnorna efter att knäcka, och numera spärrad för all framtida användning innebär att detta var helt jävla onödigt! Kanske gav det dig en kick som heter duga och du blev lite coolare inför dina kompisar, men här kommer ett förslag:

Grow up och gör något vettigt av ditt patetiska lilla liv ist för att hänga rundor som nån halvlam wannabe-gangster!

Hade du, ditt helvetes svin, istället lite försiktigt knackat mig på axeln o bett om telefonen hade jag mer än gärna skänkt dig denna genomvärdelösa telefon strax efter jag tagit ut mitt SD kort och säkrat ALLA BILDER FRÅN MIN & HÅRTUSSENS SISTA TID TILLSAMMANS.

Men istället ligger den nu, helt garanterat, i någon soptunna någonstans och mina & eliots sista bilder tilsammans är försvunna för all evig framtid.

Så... vad lär vi oss av detta då, pucko?!

Jo, du lär dig antagligen att det är lugnt att själa... det gick ju bra den här gången och du framstod ju råhäftig inför polarna! Good for You! I’m impressed av din otroliga coolhet av att stjäla en värdelös mobil av en (hyfsat) ung tjej som gick med en liten flicka i handen. Fy fan, du är ju så cool så det saknar motstycke! You rock, Gangsta!!!

[Hoppas ni förstår min ironi här!]

Jag lärde mig eller nja, fick min tes bekräftat att: världen ÄR full av idioter! O det absolut bästa stället att spendera sin tid på är i stallet tsm med sitt Svarta Magiska Guld! Det enda hon har stulit är mitt hjärta, och det får hon behålla för all evig framtid <3

Sammanfattningsvis:

Shame on You ditt AS och en fet bakläxa till dina föräldrar som inte uppforstarat dig bättre!

Och ett tips från MIG till dig (för vi har ju tydligen den ralationen du o jag, att vi delar saker!):

GETA FUCKING JOBB, ditt luspanka jävla as och sluta försörja dig små snatteri o andra dumheter!

Men jag antar att det är så här det går när man gör Tv-kändisar o reklamnissar af ”fd”-kriminella jäklar och ger ungdommarna så finfina förebilder! Bra jobbat svenska samhället, bra jobbat!

*morr på samhället*

Måste bara skriva ett ”litet” inlägg om tävling på ÅsboPonnyklubb 2013-10-20! Det kan sammanfattas lite kort så här;

1) JAG SKITER I DETTA!

2) Kick ass Lb:2

3) Gyttjebrottning!

   För att Ni ska förstå den totala lyckan i detta inlägg måste jag först ge er lite bakgrund information. För ett par veckor sedan var jag & Shira i Perstop på tävling vilken kan sammanfattas i ett ord: KATASTROF!

Det gick inte alls, hästj&%#n ville inte gör ngt, inte gå fram, inte släppa efter inte vara medgörlig eller trevlig på ngt sätt o vis. Hon va en regelrätt häxa. Vi skrapa ihop några ynkliga % men så dåliga att jag inte ens vill nämna dem här. URUSLA va dom iaf!

   Hur som, jag for hem ilsk som ett troll och anmälde mig direkt till Åsbo-tävlingen o därefter bokades det in träningar för stallägarn. Det va då 2 veckor kvar till åsbo, så jag tryckte in 4 träningar.

Jag köpte pessoasele för att komma åt henne när jag arbetar henen från marken, köpte stroppy mare-tillskott för att få bukt på hennes horribla humör och tag mig an en ny roll (se tidiagre inlägg).

Träningarna därifrån har gått över förväntningarna, vi har backat bandet och jobbar nu heeelt grundläggande! Det handlar om att få henne lång o låg i framridningen, få henne lyssna på min sits och reglera henne därifrån.

I traven handlar det om framåt tänk, mjuk hand och respekt! Galoppen är ganska bra (!) faktiskt, men vi jobbar på samling och respekt även här. Hon SKA lyssna på mig i alla lägen inte ge sig iväg i 200knyck för det blev lite jobbigt eller protestera som en tok för jag ber henne om en framdelsvändning. Nej, lite jävla ordning i torpet ska det vara och det har det blivit!

Sista uppladdningen inför Åsbo inleddes med att jag tömkörde henne i fredags för att mjukgöra o lossa henne efter torsdagens ganska intensiva träningpass. Tog pessoa selen och jag måste säga att jag älskar att arbeta med den! Fröken är mjuk fin och har en härlig attityd framåt och med arbetvilja. Vi kan både trava o galoppa på små volter utan större issues. Vi kan sakta av o ”ge oss iväg” helt utan protester!

Fröken Possitiv anläder när Pessoaselen kommer fram o det är super viktigt just nu att få henne att gilla att jobba, att det är kul att vara tsm med Matte och att bästa livet upplev tsm när vi presterar ihop!

Där ligger mitt fokus just nu! Jag vill smitta av mig av min totala gjädje/passion till dressyren över till min lilla LettPrinsessa!

Å dömma av gårdagens första klass (LB:2) så har jag lyckas, för jag har sällan skådat henne så glad o samarbetsvillig som när vi igår entrade Åsbo’s ridhis för some tantbingo!

   Hur som, en sak i taget!

På lördagen red jag henne i ridhuset. Jag la fokus på att få henne lång o låg och att hon ”va med mig” hela tiden, där skulle inte finnas utrymme för Shira att ta komandot! Å det gjorde det inte heller, jag har faktiskt ALDRIG tidigare haft en sån bra känsla dagen innan tävlig! Kändes underbart!

   Det som däremot inte va lika underbart va att gå upp 02,50 i söndags morse/lördags natt för att påbörja tävlingsdagen. Men eftersom TantBingo är det bästa jag vet o Shira mitt allt, så va det inga strörre problem när klockan väl ringde!

Lagom till att jag kommit upp (03,00) ramlade Pojkvännen in genom dörren efter vatt ute o härjat med polarna på krogen. Vi fick en super mysig stund tsm sådär på morgonkvisten!

Jag käkade frukost medans han åt lite nattamat och under tiden jag sminkade mig o fixade håret så höll han mig sällskap o berättade om kvällen strapatser!

04.00 sa jag hejdå o han godnatt och söndagen började för mig samtidigt som lördagen tog slut för honom! Sinnesjukt!

Nåväl, regnet öste ner och här kommer första sammanfattningen: JAG SKITER I DETTA! Tänker inte fan åka halva skåne runt i hellregn för att lasta ut en toksur Shira (she DONT like regn) och bli kall o sjuk igen. NixPix!!

Men den nyfunna tävlingsmännsikan i mig växte till liv och jag ville ju minsann visa världen att vi kan sååå mkt bättre än i Perstorp så när Bästis kom med förslaget vi åker ner och pissregnar det där oxå avanmäler vi på plats, är vädret OK kan du iaf rida första klassen som går innomhus o stryka andra!

Sagt o gjort, vi lastade Raven med miljoner olika täcken o div. prylar och efter lite meck gick även Magiskan på Chevalen och off vi körde (05.15)!

Väl på plats va det ganska OK väder, det regnade inte jätte mkt och det va inte jätte kallt. Så jag startanmälde mig till båda klasserna!

Vi lastade ut Shira (innan solen ens börjat fundera på att stiga upp!), klädde på henne och jag skuttade upp!

In i ridhuset för lite framridning och jag blev helt salig när jag tog tyglarna och upptäckte att det va en precis lika härlig känsla som dagen innan!

ALLT stämde! Bästis var, som vanligt, en pärla o hjälpe mig på framridningen och swoffs sa det bara sen va det min tur!

Bästis peppade mig inf ritten, tänk att det är träning, rid ordentligt, tänk på händerna o fokusera!

Jag tog ett djupt andetag och sen entrade vi ridhuset!

Shira växte 5cm och jag kände mig urstolt över min Pingla som travde in i sin allra finaste trav!

Dommarbordet va iofs döööö läskigt, men det är det alltid de första sekunderna, så det la sig efter en liten stunds 8voltsridning kring dommaren!

Hur som, Caroline Fransson varsågod och rid!

Inridning, halt, volt, ökning, galopp, ökning, HALT och hejdå! ALLt stämde, den enda missen vi fick va en ynkapynka liten takt-miss i skritt ökningen som drog ner oss tillen 4ra på den momentet =( Halterna som ALDRIG fungerat tidigare satt nu kononers! Å älskade häst!!!

Jag fick bita mig rejält i läppen för att inte gråta som en fjönta när jag hälsade hejdå till dommaren.

Vilken gaaaaalen känsla! Det va helt underbart, jag ska aldrig aldrig aldrig mer rida på ngt annat sätt än så här! Jag älskar det, hon älskar det och dommaren älskade det!

Vi belönades med personbästa(!) och 64.667% KICK ASS LB:2!

Fina omdömen som; ”Väl ridet!”  Och att Shira ”behöver ett bredare regiskter för högre poäng”. Vilket jag tolkar som (och precis som det kändes oxå) att vi red på vårt absoluta max, vi fick så höga poäng vi kunde få utifrån oss och våra förutsättningar!

Jag var/är helt överlycklig. Och när dessutom stallägaren smsar sekunder efter resultatet kommit upp på equipen blev jag tokigt rörd av hennes engagemang för sin ”elev”. Ja nej, igår va LB:2 helt magisk och jag kommer aldrig att glömma den! Överlycklig!

Vi hade ju en klass kvar (LB:1) den gick utomhus, och här kommer tredje sammanfattningen: gyttjebrottning.

Det gick f-n inte att rida där alltså. Jag kände hur det sög i varje steg Shira tog och efter bara en yttepytte stund på framridingen så va hon trött och jag helt slut =(

Jag valde att pausa henne en god stund och precis innan start tog jag två voltvarv i respektive varv i lång låg trav och en varsin galoppfattning.

Men även om jag kände att jag sparat på resurserna så hjälpte inte det, Shira tvärdog ala Landskrona inne på banan och jag bostavligttalat bar runt min 650kg guldklimp!

Kunde inget annat än att garva åt det hela, vi gjorde absolut det bästa vi kunde. Jag behöll ändå fokus och genomförde ett ”fint” pogram även om framåtbjudnming totalt avsakandes.

Min missförstå inte mig här, det va ingen sur-shira som trädde fram, där va inga sura miner eller jag ska inte-moment inne på banan. Nej, hon va bara helt slut i kroppen och gjorde så gott hon kunde. Hon gjorde allt jag bad henne om och jag är nöjd under de förutsättningar vi hade.

Vi belönades med 60.xxx% och det är jag nöjd med. Mest nöjd är jag över ömdömet ...trevlig häst!

Äntligen ser även dommarna vilken Stjärna min Magiska är och framför allt SKA BLI!

Vi lastade och for hemåt toknöjda med vår dag och heeelt redo för nya utmaningar!

Efter denna dagen så vet vi att vi kan och vi vet precis hur vi ska göra det TILLSAMMANS!

Nu ligger en höst/vinter framför oss med massa träningar och till våren hoppas jag komma ut på tävlingsbanorna ett bredare register på en mer välmusklad, energirik och livsglad PownieDressyrarPrinsessa! Tagga känslan av att vara ett tsm med mig Sessis och tagga känslan av att Tantbingo med henne gör livet värt att leva! ÖVERLYCKLIG!

...mot framtiden!

Veckorna rusar iväg o tiden räcker inte till till att uppdatera bloggen lika flitigt som förr... Tråkigt för det är jäkligt roligt/givande att blicka tillbaka är och se vart vi var för x-antal tid sedan.

Hur som på sista tiden har det faktiskt hänt mer än en hel del i mitt & Shiraz liv!

Till en början med kan jag berätta att vi flyttat! Vi lämnade stallet vi hyrde och står nu inackoderade igen!

HUR SKÖNT SOM HELST!

Även om det var super kul att ha ett eget stall med egna rutiner och bara min o Bästis hästar så är det faktiskt ännu skönare att få sovmorgon på helgerna (och veckorna för den delen) och det är jäkligt skönt att ha bättre runiner vad gäller utfodringen av hästarna!

Att vi sedan står hos en urmysig "hästtant" med super omtanke o omvårdnad av våra häsar gör saken inte sämre! Att vi dessutom har "eget" ridhus OCH utebana både gräs o grus gör ju det hela ÄNNU bättre. Därtill ska tilläggas att vi fortfarande står med 5min skrittpromenad från Gärds anläggning och allt vad det innebär! Ja, vi har hamnat lite av ett paradis för två häst tokiga töser =)

DESSUTOM (ja det kommer mer) så är vår stallägare dressyrdommare av rang och har dömmt mkt i sina dar och mkt internationell fälttävlans dressyr! Ja ni hör! You just got to love our new place!

Men allt är inte guld o gröna skogar. NIX PIX! Min älskade Magiska intog en ny form i samband med flytten. Hon förvandlades succesivt till ett monster. Hon högg mig ganska illa i bröstet snart efter flytten och därefter urartade det. Ridningen va kass och jag gav lite upp hoppet om Min Kärlek.

Men efter lite soulsearching kom jag fram till att NEJ! Fröken Fransson nu är det du som hittar en lösning på detta och jobbar Er igenom detta! Sagt och GJORT!

   Tänderna undersöktes på Magiskan, ny hovis ringdes in och Stroppy Mare-tillskott inhandlades allt i samband med att jag intog en ny roll inför Shira: Fröken Fransson aka Das Bitch! Från nowon är det JAG som beställer i ALLA lägen. Vi tränar från marken mkt och det finns inget utrymme för Shira att be the boss! O se på fan, det hjälper ta mig tusan!

   Jag har dessutom tagit ett rejält tag i träningen och inf säsongen (troligtvis) sista tävlig tränar vi nu 2ggr i veckan för StallÄgarinnan! I början gick det käpprätt åt helvete, men det tror jag hör o göra med att vi ändrat vår ridning totalt och att Shira både inte orkar lika mkt i denna "nya" förbättrade formen o dels att Fröken PsycoSess inte alltid uppskattar Mattes nya ledarroll, hon vill likxom inte ge sig.

Men sakta men säkert tar det form och idag fick vi en fin kommentar av Stallägarinnan:

- Ni är smått begåvade, faktiskt!

(Ja,  jag vet att det låter som ironi och det är det som är det sköna i den kommentaren). Hur som, jag känner så här: TAAAAAAACK! Det betyder så oehört mer att få komplemanger av en som inte stör dem omring sig och det känns som om när hon säger ngt bra då är det verkligen BRA!

Så detta tar vi med oss ing torsdagens träning och definitivt med oss till söndagens prövning på ÅSbo Ponnyklubbs dressyrtävlig!

Mkt handlar om mitt svikande självförtroende både på och utanför hästvärlden. Det gäller nu att jag börjar tro både på mig själv och att jag & Shira verkligen kan pull this off och bli ett ekipage att räkna med!

Det handlar om att jag ska våga lita på min känsla och våga utmana mig själv och fortsätta min utvecklig!

Mkt handlar om MIG, för när jag tänker o gör rätt så gör ju min Magsika oxå det. Simple as that!

Förövrigt fortätter jag att kämpa med sorgen efter min Älskade Eliot. Det är tufft, men det jag bär med mig är lättnaden i hans andetag och blicken i hans ögon när han förstod att han äntligen skulle slippa allt det onda.

En STOR eloge till Helingborgs djursjukhus och veterinär Linda som på ett sådant underbart sätt tog emot oss och tog mig igenom ett av det värsta Farvälen jag tagit. Vi fick ett helt underbart avslut tsm jag & min Prins på vår picknickfilt på en gräsmatta under strålande solsken från en klarblå himmel. Vi myste och åt punchpraliner tillsammans och när han tog sitt sista andetag gjorde han det i min famn o så nära mig han kunde komma. Ett miljoner gånger hundra tack till BästisLinda som hjälpt mig genom hela det här tuffa året med Eliots sjukdom och som även stod vid min sida den hrä dagen. Du är min guldklimp och så otroligt värdefull för mig <3

   Det var ett fridfullt farväl vi fick, ett farväl som gör det lättare att hantera sorgen. För även om jag saknar honom varendaste endaste dag har jag inte 1 sekund ångrat mitt beslut. Jag hatar att han inte finns, men jag hade inget val, och den friden han fick minuterna innan hans sista andetag och på det sättet han andades när han fått det lugnade visade bara på hur ont han haft dag ut och dag in den sista tiden. Vi tog Farväl precis i rätt tid innan smärtan hade blivit olidlig och precis innan han gav upp.

   Jag saknar dig min Prins, jag saknar dig så att det inte går att beskriva med ord. Men jag vet att du har det sååå mkt bättre nu, även om Matte här nere på jorden har det sämre utan dig. Men du har alltid varit det viktigaste för mig, så ditt välmående går före min sorg alla dagar i veckan.

Önskar bara så att det funnits ett sätt att få ha kvar dig vid min sida... Men livet är inte rättvist och vi togs ifrån varandra alldeles för tidigt. Men du finns med mig i mitt hjärta o mina tankar o det kan INGEN eller INGET ta ifrån mig.   JAG ÄLSKAR DIG ELIOT, DÅ NU OCH FÖRALLTID!