…det är ett jävla sattyg, och kanske det (enda) som jag hatar med att tävla.

Jag vill så mkt, jag vill så gärna vara bra på det jag lägger all min lediga tid och all min energi på. Jag vill så gärna göra min Shira rättvisa.

Jag vill inte tramsa runt, eller vara en del av ett sånt ekipage som folk tittar på på tävling och tänker ”okay, vad gör dom HÄR?”

Jag vill inte vara det ekipaget som de tänker om: oh, ryttaren gör verkligen inte hästen rättvisa.

Jag hatar tanken på vad folk ska tycka om mig och om oss o jag är nästintill livrädd för vad folk på läktaren ska säga när jag o Shia entrar banan. I hate IT!

Så varför i helvete håller jag då på med en sådan bedömningsport och ”snobb”-gren som dressyr?!

Jo, för att jag ÄLSKAR det. Jag ÄLSKAR att dansa fram med min Magiska, jag älskar hur vi tar oss från klarhet till klarhet och jag älskar att fightas tsm med henne! Simple as that!

Viljan o drömmen om att en dag gå in på banan (träning eller tävling) och känna att all träning, alla tårar o all svett har tagit oss enda fram till våra drömmar! Att vi är ETT, att mina tankar blir hennes rörelser att min kärlek till henne gjort hennes liv bättre och att hon som jag är lyckligast när vi är tsm!

Att en dag få stå där med den tvåfärgade rosetten i tränset och känna att visst FAN hör vi hemma här! Det är det som driver mig att gång på gång möta min rädsla och anmäla till tävling!

För att jag älskar tanken på det, mer än rädslan för att misslyckas.

Så, inför Sösdala och tävlingssäsongen 2015 måste jag inte bara jobba i ridhuset med Shira. Jag måste även jobba hemma med min hjärna!

Jag måste hitta mitt fokus och min lilla bubbla. Jag måste lämna min osäkerhet hemma o rida in på framridningen och verkligen tro och visa att vi hör hemma här!

Hitta ett inre lugn och bara vara där o då med Min Shira. Ignorera omgivingen, göra som vi gör hemma och INTE stressa över prestationen i sig utan fokusera på att hitta oss och hitta rätt!

Har lite olika tankar om hur jag ska hitta dit, återkommer i ett annat inlägg om detta och vägen ”dit”.

Igår gick ridpasset sådär, hon var ganska stum i munnen och jag ska erkänna att jag inte hanterade det på bästa sätt =( Mitt tålamod tog slut och jag blir ordentligt arg på henne.

Men så blir det ibland, kärlet kokar över och det blir bara för mkt. Jag tog någon minuts paus, samlade mig och funderade på övningar att få henne att släppa och vara med mig istället för bara på och ånga iväg!

Sagt o gjort! 5 minuters skrittpaus sen satte vi igång igen, på nytt! Jag fixa o trixa och ja, det blev bättre! Inte bra men bättre iaf! Vi red delar ut både LB och LA med godkännda resultat!

Som belöning på att hon reagerade och ändrade sig efter mina hjälper avslutade vi med galoppombyten! Shiras nya favvo sysselsättning =)

Vi gjorde 5 korrekta byten på rad. Jag klappade om henne o lät henne dra en racergalopp som belöning =)

Pausade en liten stund sen testade jag att göra bytena på lite olika ställen i ridhuset, längst långsidan, snett igenom, efter en volt etc etc. Resultatet = sisådär! Bytena till vänster gör hon exakt på hjälperna vart vi än är. Bra där! Men till höger, not so much! Nix, där får vi nog träna lite till innan vi ökar svårighetsgraden!

Meeeeen, dagens höjdpunkt! För kan man kalla det att vi gör byten i typ vart 4e om det hänt 1 gång?! I så fall gör vi det nu =P

Japp, jag bytte till vänster direkt efter kortsidan, red innanför spåret och LYCKADES göra ett byte till höger, samlade och bytte strax därefter tillbaka till vänster! 3 byte på rad och nja 4-5 steg emellan! Kawabonga my dear!

Efter passet kände jag mig bedrövlig! Kändes piss o pannkaka. Varför?! Det gick ju egentligen bra, hon gjorde sina byten och var helt OK efter vårt lilla psykbryt.

Så varför hänga läpp? Jo för det gick inte så bra som jag vet att vi kan, det gick inte så bra som jag ville. Jag hittade under bitar av passet inte känslan och då, då kan det lika väl va så. För ska man bara ”dra” runt hästen på diverse hitte på då är det inte dans. Det är någon konstigform av tvångsträning, and I don’t like it!

Fast sanningen till att jag hängde läpp är att jag sätter för stora krav på mig själv. Sanningen är ovan nämnda prestationsångest!

Den riktiga sanningen är att jag är INGEN elitryttare, jag är en typ medelmåttigt begåvad ryttarinna som ber till gud att viljan om att bli bra en dag ska slå medfödd talang, ekonomiska fördelar och "lyxhästar". Att hårt arbete slår ”talang” när ”talang” inte tränar hårt!

Sanningen är att jag har som livstidsmål att jag o Shira en dag ska plocka hem en gul&blå rosett i en LA. Det är mitt absoluta mål tsm med henne. Allt annat är en bonus, (MSV till hösten står kvar som mål MEEEN det är ren bonus och ”nyp mig i armen”-ögonblick om/när vi når dit)!

Snurrigt inlägg, men det är snurrigt i skallen just nu! Jag vill så mycket men vågar jag?

DRÖMMEN är ju såklart att äntligen plocka hem en tvåfärgad rosett! Självklart!

Att höra orden:

"Segrare i klassen är Caroline Fransson & Madibas Shiraz på xx%. Shiraz är född 2007 och ägs av ryttarinnan!"

Det är väl allas förhoppning när man lastar in Ponnyn o far mot tävling, right!? =P

Nåja, tillbaka till verklighten, förhoppningen är att jag lyckas med framridningen och därmed oxå programmen väl inne på banan.

För att nå dit måste jag fokusera från första stund, tänka igenom min framridning och vara konsekvent! Kräva fokus o att hon lyssnar på mig! Jag vill värma upp som jag gör när jag tränar själv och sedan rida som att Fru Tränare stod i mitten o trimma oss! Japp, that is a perfekt kombo!!!

Förhoppningen är att jag rider fram så väl att vi entrar banan med tankarna:

Jepp! We can do detta tsm ❤️

Rimliga mål för Sösdala rent % mässigt är att rida runt 62-65% i Lb1an. Det är första gången vi rider det programmet, men nja... Vi borde vara säkra på denna nivån nu!

Vad gäller LA är målet 60%, vilka vi tyvärr inte uppnått ännu, så 60%+ där och jag SKA vara nöjd!

Så summanav kardemumman:

Jag drömmer(självklart) om en gul&blå rosett, men det viktigaste är att känslan är där och att jag & Magiskan har en sådan där latjolajbans tävlingsdag tsm och gör vad vi kan för att visa upp oss från vår alldra bästa sida ❤️

Då, och först då, bör vi landa på godkända % i båda klasserna och Fröknarna kan åka hem med ett leende på läpparna!

Här kommer ett litet smakprov från torsdagens ridpass! Vi red bara igenom våra övningar, tänkte lösgörande o ja att få henne med mig!
Vi tappar lite takt här o där o bjudningen i skolorna måste bli bättre! Den *host* ökade traven är ju ett skämt! Den mååååste vi göra ngt åt! 

Vi har massa mkt kvar att jobba på innan vi är där! I KNOW!

Meeeen det är varken något som skrämmer eller stör mig, för vet ni vad!?

Att jobba o utvecklas tsm med Min Magiska är det bästa jag vet, så just BRING it!

Vi kanske inte är där vi önskar att vi var, men tacka gud att vi inte är där vi var förut!

Jodå, så ser det ut på TBn nu! Jag har flyttat hem till min gamla klubb Fjälkestad RK!

Känns bra, är laddad för en ny tävlingssäsong och förhoppningen är att detta ska bli vår bästa och "största" so far!

Planen är att satsa på 1 tävling i månaden och när hösten kommer debutera Msv!

Det är iaf planen, om den håller eller inte återstår att se! Jag ska iaf ge allt jag har o lite till för att nå dit!

igår blev det ett myspass! Hon var ganska svullen i sitt knä, så vi tog en lång promenad i ridhuset med handbolls vm som sällskap! Sjukt mysigt! Hon skrittade på bra o verkade inte bekymrad över svullnaden så vi travade loss lite o ett varv i busgalopp!

Inte lätt o hålla balansen i termobyxor på halt innetäcke, men det gick trots tjolahoppsan steg o diverse hyss!

Hon är min bästa vän, min största kärlek här i livet o den som gör mig till mig ❤️

Ikväll ska vi jogga lite o rida igenom programen! Ska rida den nya lb1an i Sösdala så nU gäller det att tragga in det så det sister i ryggmärgen! 

Trimma trimma trimma! Åh, bästa livet! 

Spetsade Shiraz foderstart med havre härom veckan. Vi kände att vi behövde med go i henne än vad müslin gav, o ja, vad ska jag säga!? Uppdraget lyckades! Tyvärr man man ju inte skruva på o av det dära go:et vilket vi nu får "lida" lite för då FrökenNyfniken är back in town! 

I helgen lyckades hon med bedriften pajja boxdörren i ett sno hö trix! Toppen där lixom! Nåja, nu planka o lite nya skruv o spik sen va den saken biff igen!

 Däremot va det inte likalätt att fixa den andra biffen... Fröken Shira tröttnar på hagen framåt em och beger sig på äventyr! Hon klättrar likt en ponny mellan trådara o upp i stenröse o snår, vilket har resulterat i ett fint sår på vänster fram! Inget stort o farligt men dock ett 10 cm långt öppet sår! 

Bra jobbat TokStolla ❤️

Tvättar o pysslar om såret bäst jag kan, and she likes it! Riktig liten teaterapa är hon!

Står blixtstilla men "pekar" fint ned mulen på såret o tittar menande på mig:

Aj Aja aj! åh stackars mig matte! Ajajajaj! åh äpple, mums tack! Å så gott! Vart va jag nu!? Jo just det, Aj oj aj så ont jag har =P

Min älskade tokstolla! 

Kusin filmade lite i torsdags när hon var med! Här kommer lite smakprov på byten made by oss!

Enjoy!

Träningen i fredags gick kanon! Blev ett kortare pass eftersom mkt stämde direkt och då är jag o tränaren i samma åsikt att då behöver man inte nöta o tragga bara för saken skull! Bättre att gå in o göra det man ska, sen får man ledigt! Är så nöjd med Shira just nu (minus skadan då förståss!), pigg o glad och otroligt rolig att rida!

Hon får ett lungare pass i dag o på tisdag, men på onsdag drar vi igång igen! årsdebuten är näääääära nu, bäst att jobbbbbba påååååå!

…eller rättare sagt: veckorna som flyger förbi!

Usch o pi, det går så fort nu att det knappt är roligt längre =( Allt bara flyger förbi och för första gången i mitt liv känner jag mig lite rädd för hur tiden bara försvinner.

Det är redan förbi mitten av Januari, det är en månad sedan jag o Älskling var i Göteborg vilket betyder att det bara är någon ynka vecka kvar med Honom här hemma innan det där jäkliga distans-möget ska dra igång igen =( Hatar att vara utan honom *morr*

Nåja, det gäller att leva i nuet och njuta var sekund han är hemma! Svårt bara när dagarna bara rusar iväg för oss. Den stora trösten i det hela är att tiden går lika fort tills han är hemma igen!

Mmm, ni ser, Fröken har lärt sig något iaf #ingetontsominteharnågotgåttmedsig #tänkpossitivt

Nåja, men Min Magiska Svarta rullar det på bra! Efter ”pisse”-träningen den där lördagen har hon varit stadigt fin! På träningen torsdagen efter (den 15:e) var hon fin. Vi fick till ett par riktigt bra byten, några medelmåttiga och givetvis ett par pannkake-byten också! Hur som jag väljer att fokusera på de som blev bra! Nyttig träning var det iaf. Vi kom fram till grunden i mina problem som pilot, jag blir för ivrig. Jag måste träna o tänka mer halvhalter innan momenten och jag måste lugnt o sansat rida in i byten(eller andra moment) som det är nu blir jag lätt ivrig/stressad o kastar in Min lilla Sess i diverse saker. Jag måste stanna upp, tänka till o sedan informera henne om vad som komma skall! Förbereda mig mentalt, halvhalt och sedan genomföra!

Mkt hjärngympa för Matte! Men, det gav resultat!

   På söndagen sen red jag samtidigt som Fru Tränare och ja, minsann o da! Fick ett par hjälpande råd på vägen och efter avslutat pass fick Shira frågan om hon äntligen hittat sin bakben!?

Med glimten i ögat tar jag det som en kompemang att hon var aktiv o fin, MKT tack vare att jag konstant i ca 50 min tänkte halvhalt, in med bogen, framåt,  halvhalt, in med bogen, framåt, halvhalt, in med bogen, framåt, halvhalt, in med bogen, framåt, halvhalt, in med bogen, framåt,  halvhalt, in med bogen, framåt etc etc etc!

Några byten trasslade jag inte till det med, utan jag gav mig efter fina slutor o öppnor, bra halter och ett jämnt fint stöd oavsett vilket varv jag var i! Bra jobbat, Magiskan Min! Bra kämpat!

Passen där emellen, dvs fredagsdiscotrim o lördags PW var också bra! Nothing att klaga på där inte!

Denna veckan har rasat förbi i 200knyck! Hade ett sånt där drömm pass med Shira i måndags som man bara kan drömma om! Det var heeeelt fantastiskt! Tisdagen var inte lika bra, men ändå bra! Jobbar mkt med grunderna just nu! Kul, riktigt kul för jäklar vilken skillnad det blir när man verkligen har henne "där".

Kul känsla att efter många års slit äntligen fatat vad det handlar om och hur det ska kännas #manleversålängemanlär.

I går(torsdag) va Kusin med i stallet och filmade oss. Tänkte lägga upp den här sedan när filmen är i mina ägo!

Ikväll väntas det fredagsträning och vi är taggade till tänderna!

22dgr kvar till debut! Bara att jobba på!

Shit… massa många dagrasenda jag uppdaterade. En hel månad nästan exakt.

Mkt har hänt, extremt mkt har hänt. Vet inte vart jag ska börja egentligen, men vi börjar väl från början!

Pojkvän kom hem den 17 december <3 Vi började med att fira ”hem” honom med Pizza o vin/öl kväll tsm med Rille&Martina!

Sjukt trevligt o jag var nästan lite bakis när jag sedan gick upp till jobb dagen efter… Skit samma, det va sista dagen inf jullovet och dagen därpå drog Jag & N till Götet, för att INTE fira min födelsedag!

Kom upp till hotellet o finaste familjen hade busat till det och skickat upp en jätte fin blomma till mig som stod på rummet och väntade in oss! Älskade Ni!

Hur som 3 MAGISKA dagar försvann fortare än kvickt i Götet, jag blev ordentligt bortskämd av N och när vi väl var på väg hem bara svämmade kärleken över i mitt hjärta!

Jag är så glad för honom o alla andra som står mig närmast! Det är sjukt hur lyckligt lottad jag är på den fronten (också).

Hur som, julafton stod för dörren och LilleBror överträffade sig själv och alla förväntningar jag hade på julen när jag på julaftonskväll öppnar ett paket från LilleBror ochi det ligger MITT KANDAR!!!! Ett precis exakt sådant som jag drömde om! Rundsytt med lackad nogrimma! Mumsfilibabs!

*mums* VÅRT kandar!

Flög upp it stolen med orden ”är du heeeelt dum i huvudet”? Kastade mig runt halsen på Finaste Bror o grät en stooor skvätt! Shit Pommes vilken bror jag har <3

Juldagens spenderades på T-baren, jodåsåatt, fru tant va ute o svirade och det med besked! Hade svinkul! Rantade runt själv på Tbaren, hjälpte (eller kanske stjälpte) LilleBrors polare med raggningen o hittade på diverse hyss. Hade kebabdejt med Kusin o lillebror kl03,30 o efteråt delade vi en Cab hem! Hysteriskt kul, kommer inte ihåg när jag skrattade så mkt sist!

”Jag är minsannodar lite på pickaluren!” Hahaha, fy fan va kul vi hade!

Nåja, resten av julen är en enda lååååång myssyund med N. Massa timmar i soffan framför bra Tv o mkt gottis! Har lätt gått upp en 5kg, men det kan det vara värt!

Nyår spenderades med Sandra&Jesper och Mikael&Kajsa, ett trevligt knytkalas med massa god mat o många goa skratt! 2015 kunde inte börjat bättre, tsm med mina absolut favvopojkar här i världen!

Vad gäller Hon Min Magsika Älskade Sak, så har det gått sådär enligt planen. Hon har iaf inte trimmats ihjäl. Paus i dressyrandet har det blivit. Vi har haft lite väl många vilodagar egentligen, men ocå en del härliga PW’s och uteritter och däremellen ett o annat najsigt dressyrpass. Hade hoppats på mkt mer uteritter, men vädret har inte varit med oss om vi säger så =(

Träningmässigt känner jag mig ändå i fas inf 2015. Vi börjar med Lb:1 + La:1 fram till Maj, så det vi tränar på just nu är finslipning. Jag rider mkt serpentiner o volter för att få med mig henne, jag jobbar på halterna och så försöker jag envist med den ökade traven!

Där med INTE sagt att jag lagt målet om  MSV på hyllan, nixpix, vi tränar byten och har oss för fulla muggar! Tyvärr har Fröken bestämt sig för att INTE byta till höger! Jäkla MUPP!

Men det hör ihop med det jag jobbar mest på i ”finslipningen” just nu, att få upp henne på yttertygeloch bli av med hennes jäkla bogar *morr*. Dett aär ett återkommande problem som jag i framtiden måste vara benhård mot mig själv på att aldrig släppa i träningen, alltid tjata o gnata detta så vi aldrig mer glider tillbaka som vi gjort nu. Jäkla tradigt jobb att sitta o nöta, o så onödigt att behöva börja om gång på gång bara för jag är slarvig med jämna mellanrum! Skärpning Fransson!

Hade vårt första träningspass 2015 i lördagen den 10 Jan…. Efetråt va jag hur ilsk som helt på både henne o mig, men när jag får fundera en stund så kan jag inte kräva mer av henne just nu!

Eller jo det kan jag faktiskt, för hon behöver inte vara en sån jävla kärring när hon inte orkar/pallar/vill som hon var i lördags. Jag har 100% förståelse att det är knepigt med bytena och att det tar tid att få dem korrekta, det jag inte har förståelse för är att hon blir så muppig när hon inte kan/orkar… 

Eller vänta, jo det kan jag visst för jag är lika dan…. Men vi FÅR INTE göra så längre Shira, nej vi ska fr.o.m nu ta oss att knepigheter med ett, om så än tillgjort, leende och kicka skiten ur svårigheterna o lära oss tsm! Japp, så är det!

Vi har för höga krav på oss själva…. Alldeles för höga krav.

Sanningen är att vi i lördags genomförde vårt första kandarpass, öppnade & slutade med goda resultat, voltade o ställde igenom fint, fram,- och bakdelsvände utan större misstag och på slutet var traven riktigt trivsam. Vi bytte nästan klockrent åt vänster och fick till ett par byten till höger (bytte i sammasprång dock ngt sent bak).

Hallå yxskaft, det får väl fan vara godkänt?!?!?!? Det är OK att vara beginners, Frannson o Shira! Det är mer än okay, det är naturligt!

   Pass nr2 den dagen var dock i princip felfritt precis som pass no 1 dagen därpå! Pass No 2 i söndags var hoppebus i ridhuset, succé o Sess va glad igen <3

Så summan av kardemumman? Superkuljul =P

   Känner mig taggad inf vad som komma skall o jag vet att det kommer bli en kick ass vår om vi bara får hålla oss friska och hela!

Just de, glömde ju det bästa av allt! Min materiella lycka är total! Började 2015 med att tömma ”sparkontot” och äevn tömma hjärnan på många bekymmer genom att ÄNTLIGEN köpa mig en engen trailer! En alldeles dunder egen Cheval X-line, 2012 års modell med sadelkammare och alu-golv blidde det! Fy fan va lycklig är är för detta alltså! Känns som en sten släpps från mina axlar och äntligen kan jag fara o flänga på tävlingar precis osm JAG vill =) Åh, hallelulja moment!

VÅR trailer! Alltså Mitt & Magsikans alldeles egna trailer =)