Barbacka hyss i ridhuset! 15min pass i skritt och va lyckan på topp för oss båda igen!

Tuff helg. Mkt jobbiga känslor inombords, men familjen gör allt lättare att hörda ut! <3 Ubderbar lördag tsm med de som betyder mest!
Tack för Ni finns!

min hjältinna

Princess of My world and the love of My life

Att inte få rida, träna, dansa och leva livet fullt ut tsm med Min Älskade Magiska är rena tortyren... Det som sker just nu är en prövning, en prövning som vi iofs o självklart SKA klara, men det är tufft o hårt... Svårt o värdelöst, meeen vi lite o lite. En liten bit i taget o även om vi har en lång resa framför oss är det iaf en resa vi får göra tsm o det är huvudsaken. Men FAN rent ut sagt som jag saknar mitt liv. För även om jag i högsta grad är vid liv, lever jag inte. Sad but true.

föralltid du & jag,
genom livets alla dalar
mot livets toppar!

Jag har fått mitt besked från skallröntgen och det såg OK ut! Vilket var världens lättnad =)

Men det mina problem kvarstår...

Vi har ju litet avakatat beskeden från röntgen, och nu när de var OK är det bara att sjösätta projket:

Få Fransson frisk.

Min grymma sjukgymnast gör verkligen allt hon kan för att få min på banan igen.

Just nu ligger fokus på min nacke och kappmusklerna, teroin är att de är helt fucked up och orsaken till mina problem. En annan teori är förändringar i mina nackkotor. Inväntar nu röntgen för detta!

Vi har behandlar mig med nålar under några veckor, men jag svarar inte så bra på dem denna gången tyvärr. Så min "nya" behandling är en sk traktionsbehandling (typ "sträckbänk"), det är underbart och jag känner mig som ny under och en stund efter behandlingen! Nästa gång ska jag iofs få nålar igen o se om vi kommer åt musklerna bättre nu =)

Keep Your fingers crossed!

Vad gäller mitt ridförbud är det såhär:

Ridning är inte direkt farligt för mig(därav är skritt OK), det förvärrar troligtvis inte min skada eller så. 

Men för varje (hårt)ridpass förlänger jag sjävla "läknings"processen, om ni förstår mig. Musklerna ska iofs vara i arbete och jag får inte bli helt stilla sittande... Men ridning/hårt arbete som gör ont är förbjudet just nu.

Medans det jobbas på att få ordning på musklerna är det lung, enkel o kort träning som gäller! Som t.ex stavgång!

Yes, Ni hörde. Jag har sållat mig till mina pensokompisar och är ute o traskar med stavar. Döpinsamt i början, men är det det som krävs för att få mig upp på Magsikan igen och dansa fram över banan, så då är det så. Stavarna är mina nya vänner =)

Så mkt pomenader blir dett,  korta pass på min Crosstrainer (med stilla armar), gummibandsövningar samt Yoga och andningsövningar!

Jobba Jobba Jobba!

Japp, det är precis som det låter... Ridförbud för Fröken Fransson =(

Sen jag började med min nya behandling har min huvudvärk ändrat i sin karaktär. Den är återigen galet intensiv och det västa av allt är att den förvärras efter jag ridit (om så bara trimmat lite lätt i 20min) och så har det inte varit tidigare. Huduvärken var då konstant och blev alltså inte värre av lite ridning, det vara bara galet obehagligt att rida =(

Men nu är det som sagt värre efter ridiningen, vilket är så svårt att hantera rent psykiskt. Tänk er själva, att det som gör dig till dig och det som är ditt liv får dig skjuk! Mmm, ingen hit det där inte =(

Pratade med min sjukgymnast om denna utveckling och hon tittade på mig och jag förstod direkt!

Men, att inte rida helt är uteslutet... Då kommer jag inte bli frisk alls, den psykiska hälsan är en viktig del i återhämtningen och behandlingen. Så kompromissen blev: ingen hårdträning eller trimming, dressyr eller ngt som påfretstar min nacke. DVS den närmaste tiden kommer jag & Min Magiska hänga mest i skogen och skritta skritta skritta...

Nåja, är det det som krävs för att bli bättre är det bara att bita i det sura äpplet och göra som sägs. Hur fett det än suger =(

Nu har det gått någon dag sedan jag fick "beskedet".

Först va jag helt likgitlig, men sen när det sjönk in att jag på obestämd tid framöver har kompromissat ridförbud bröt jag ihop totalt. Det blev en lång o jobbig natt den dagen...

Men ngngång i alla tankesnurrar o tårar kände jag såhär:

"OK Fransson! Nu har du 2 alternativ: 1 = bryt ihop 2 = bita ihop.

Efter som bryta ihop aldrig funkar i längden, är det bara att gilla läget och arbeta sig runt problemet och hitta bästa tänkbara lösningar."

Sagt o gjort!

1) M har lovat mig att rida Shira 1 gång i veckan till att börja med iaf. Hon är en ängel <3 Vi har inte pratat kring detaljerna men jag hoppas att M känner sig taggad för att dra långa runder i skogen samt trimma igenom henne varannan gång. Jag kommer vara med i stallet och hjälpa till från marken.

2) Miljöträning! Här ska tränas över presseningar och diverse hitte på i ridhuset. Min, iofs allra redan coola stabila dam, ska bli ännu bättre, och hjärnan ska få tränas och tröttas ut.

3) Arbete från marken. Hon ska få springa i lina över bommar + att jag ska ta fram våra tömmar och se om vi kan damma av våra tömkörningskunskaper!

4) Låååånga PWs i skogen, både uppsuttet och för hand.

5) Skrittarbete i ridhuset.

Ja ni ser, inget är omöjligt. Inte ens ridförbud för en hästtoka som mig. Det kommer inte bli lätt detta, men jag ska göra allt i min makt och lite till för att så fort som bara mljligt vara tillbaka i sadeln på riktigt.

När allt detta är över är jag övertygad om att vi kommer att vara tillbaka på tävlingsbanorna, starkare friskare och gladare än någonsin! I'll be damned om vi inte ska ta oss igenom även denna prövning!

Hon & Jag, Alltid!

Tillsist, ett STORT tack till alla finingar som stöttar och hejjar på oss just nu!

Ni är guld, var o en och alla tillsammans!