Veckorna rusar iväg o tiden räcker inte till till att uppdatera bloggen lika flitigt som förr... Tråkigt för det är jäkligt roligt/givande att blicka tillbaka är och se vart vi var för x-antal tid sedan.

Hur som på sista tiden har det faktiskt hänt mer än en hel del i mitt & Shiraz liv!

Till en början med kan jag berätta att vi flyttat! Vi lämnade stallet vi hyrde och står nu inackoderade igen!

HUR SKÖNT SOM HELST!

Även om det var super kul att ha ett eget stall med egna rutiner och bara min o Bästis hästar så är det faktiskt ännu skönare att få sovmorgon på helgerna (och veckorna för den delen) och det är jäkligt skönt att ha bättre runiner vad gäller utfodringen av hästarna!

Att vi sedan står hos en urmysig "hästtant" med super omtanke o omvårdnad av våra häsar gör saken inte sämre! Att vi dessutom har "eget" ridhus OCH utebana både gräs o grus gör ju det hela ÄNNU bättre. Därtill ska tilläggas att vi fortfarande står med 5min skrittpromenad från Gärds anläggning och allt vad det innebär! Ja, vi har hamnat lite av ett paradis för två häst tokiga töser =)

DESSUTOM (ja det kommer mer) så är vår stallägare dressyrdommare av rang och har dömmt mkt i sina dar och mkt internationell fälttävlans dressyr! Ja ni hör! You just got to love our new place!

Men allt är inte guld o gröna skogar. NIX PIX! Min älskade Magiska intog en ny form i samband med flytten. Hon förvandlades succesivt till ett monster. Hon högg mig ganska illa i bröstet snart efter flytten och därefter urartade det. Ridningen va kass och jag gav lite upp hoppet om Min Kärlek.

Men efter lite soulsearching kom jag fram till att NEJ! Fröken Fransson nu är det du som hittar en lösning på detta och jobbar Er igenom detta! Sagt och GJORT!

   Tänderna undersöktes på Magiskan, ny hovis ringdes in och Stroppy Mare-tillskott inhandlades allt i samband med att jag intog en ny roll inför Shira: Fröken Fransson aka Das Bitch! Från nowon är det JAG som beställer i ALLA lägen. Vi tränar från marken mkt och det finns inget utrymme för Shira att be the boss! O se på fan, det hjälper ta mig tusan!

   Jag har dessutom tagit ett rejält tag i träningen och inf säsongen (troligtvis) sista tävlig tränar vi nu 2ggr i veckan för StallÄgarinnan! I början gick det käpprätt åt helvete, men det tror jag hör o göra med att vi ändrat vår ridning totalt och att Shira både inte orkar lika mkt i denna "nya" förbättrade formen o dels att Fröken PsycoSess inte alltid uppskattar Mattes nya ledarroll, hon vill likxom inte ge sig.

Men sakta men säkert tar det form och idag fick vi en fin kommentar av Stallägarinnan:

- Ni är smått begåvade, faktiskt!

(Ja,  jag vet att det låter som ironi och det är det som är det sköna i den kommentaren). Hur som, jag känner så här: TAAAAAAACK! Det betyder så oehört mer att få komplemanger av en som inte stör dem omring sig och det känns som om när hon säger ngt bra då är det verkligen BRA!

Så detta tar vi med oss ing torsdagens träning och definitivt med oss till söndagens prövning på ÅSbo Ponnyklubbs dressyrtävlig!

Mkt handlar om mitt svikande självförtroende både på och utanför hästvärlden. Det gäller nu att jag börjar tro både på mig själv och att jag & Shira verkligen kan pull this off och bli ett ekipage att räkna med!

Det handlar om att jag ska våga lita på min känsla och våga utmana mig själv och fortsätta min utvecklig!

Mkt handlar om MIG, för när jag tänker o gör rätt så gör ju min Magsika oxå det. Simple as that!

Förövrigt fortätter jag att kämpa med sorgen efter min Älskade Eliot. Det är tufft, men det jag bär med mig är lättnaden i hans andetag och blicken i hans ögon när han förstod att han äntligen skulle slippa allt det onda.

En STOR eloge till Helingborgs djursjukhus och veterinär Linda som på ett sådant underbart sätt tog emot oss och tog mig igenom ett av det värsta Farvälen jag tagit. Vi fick ett helt underbart avslut tsm jag & min Prins på vår picknickfilt på en gräsmatta under strålande solsken från en klarblå himmel. Vi myste och åt punchpraliner tillsammans och när han tog sitt sista andetag gjorde han det i min famn o så nära mig han kunde komma. Ett miljoner gånger hundra tack till BästisLinda som hjälpt mig genom hela det här tuffa året med Eliots sjukdom och som även stod vid min sida den hrä dagen. Du är min guldklimp och så otroligt värdefull för mig <3

   Det var ett fridfullt farväl vi fick, ett farväl som gör det lättare att hantera sorgen. För även om jag saknar honom varendaste endaste dag har jag inte 1 sekund ångrat mitt beslut. Jag hatar att han inte finns, men jag hade inget val, och den friden han fick minuterna innan hans sista andetag och på det sättet han andades när han fått det lugnade visade bara på hur ont han haft dag ut och dag in den sista tiden. Vi tog Farväl precis i rätt tid innan smärtan hade blivit olidlig och precis innan han gav upp.

   Jag saknar dig min Prins, jag saknar dig så att det inte går att beskriva med ord. Men jag vet att du har det sååå mkt bättre nu, även om Matte här nere på jorden har det sämre utan dig. Men du har alltid varit det viktigaste för mig, så ditt välmående går före min sorg alla dagar i veckan.

Önskar bara så att det funnits ett sätt att få ha kvar dig vid min sida... Men livet är inte rättvist och vi togs ifrån varandra alldeles för tidigt. Men du finns med mig i mitt hjärta o mina tankar o det kan INGEN eller INGET ta ifrån mig.   JAG ÄLSKAR DIG ELIOT, DÅ NU OCH FÖRALLTID!