Läste en helt otroligt bra krönika i Equipage igår angående rädsla och att vara stallets s.k fegis, som fick mig att tänka till en stund... Måste erkänna att ögonen fylldes med tårar när jag läste den… Äntligen någon som förstår mig och mitt sätt att fungera i en annars ganska kall och tuff hästvärld! LÄS DEN =)

Är en kontrollmänniska ut i fingerspetsen, och det var inte förrän jag läste denna utmärkta krönika igår som jag förstod varför… men nu har det gått upp ett ljus, äntligen är det kristall klart! Det är precis som för krönikören helt enkelt mitt sätt att hantera mina rädslor och farhågor. Känner jag att jag har 100% kontroll över situationen finns det inga rädslor i världens som kan begränsa mig… Men tappar jag kontrollen eller inte längre behärskar situationen kommer rädslan och ångesten krypandes, då är jag chanslös =(

Har många gånger försökt förklara hur jag känner, och att jag bara behöver växa i min takt och ta mig an utmaningar allt eftersom jag växer modigare tillsammans med min bäbishäst… Men det är lite knepigt att få gehör och förståelse, många tittar förstående men jag tror att de tänker i sitt stilla sinne att jag borde byta hobby eller köpa en rutinerad häst isf för min unghäst… Det är tufft/jobbigt när man hela tiden känner att man måste bevisa motsatsen och leva upp till press från omgivningen och/men framför allt all jäkla press som jag själv sätter på mig för att ” jag minsann ska visa dem”… Men jag kämpar på, jag tar mig an mina rädslor och utmanar mig själv så fort tillfälle ges i hästlivet. Det kanske inte märks så tydligt för i andras ögon är mesta ingen big deal, men i min värld var t.ex gårdagen en stor bedrift och jag är mäkta stolt över mitt och Shirizens gemensamma mod!

   Gårdagens hoppträning är ett praktexempel på hur jag fungerar! Jag började ridpasset med något förhöjd puls eftersom jag inte kände att jag hade kontroll över situaionen jag kände bl.a inte tränaren, Shira har aldrig varit på en hoppbana förut och det var 10år sedan jag hoppade för instruktör sist och då kraschlandade jag i en 1,20 oxer och har sedan dess bara vid 1 tillfälle hoppat hinder på riktigt =S

   Jag har någon märklig trygghet med min Shira och litar på henne fullt ut, men när hon då dagen till ära bestämmer sig för att introducera mig i lettisk dans, sjönk mitt mod ytterligare och jag måste erkänna att jag i mitt stilla sinne funderade på vad f-n jag gett mig in på… Tränaren bad mig gå på Shira mer och ”banka på” henne ordentligt… Men jag lät helt kallt bli det, för jag insåg mina begränsningar och mina kunskaper! Hade Shira ”motsagts” sig min bestraffning och lagt av ett par bocksprång efter den lettiska dansen hade jag varit chanslös och landat på marken. Jag kan till 100% säkerhet säga att det hade inte funnits tillräckligt med övertalning i världen för att få upp mig på hennes rygg igen, och definitivt inte till någon fortsatt hoppning… Så jag gjorde det på mitt sätt i stället, lät Prinsessan hållas och galopperade på i vår sedvanliga lilla takt, och sökte kontakt med henne på helt annat sätt än att ”banka på” och efter en stund fanns det inte en uns av ”dans” kvar i Prinsessan. Problemet var löst och jag hade nyfunnet mod och säkerhet i kroppen för att ta mig an hoppningen! Hoppningen började kanon bra, tillsammans hoppade vi nästan(!) lika duktigt som de andra betydligt mer rutinerade ekipagen… Visst "bråkade" Fröken Trotsålder någon gång till under passet, men eftersom jag nu kände mig trygg i situationen och med tränaren vågade jag utmana mig och Shira till det yttersta under träningen! Tjolahopp sa det, sen så hoppade Shira och jag vår första riktiga bana tillsammans! Magiskt och på vårt helt egna sätt, i vår egna takt och trygghet!

Min tjolahoppsan pownie  

Som krönikören skrev i sitt mail till mig: "Det här med att prestera, det är märkligt. Är det inte så att vi ofta, väldigt ofta, fokuserar på vad hästen presterar och ska rida på hästens max hela tiden. Men vi, och många tränare, glömmer bort att ryttaren som sitter på kanske inte är redo just där och då."

Jag är helt övertygad om att jag och Shira en dag kommer att flyga över hinder på hoppbanan, i terrängen och prestera finfint på vår älskade dressyrbana! Men det måste få ta sin tid, det här måste utvecklas och ske på mina villkor annars kommer det att sluta kaos… Jag säger inte att jag inte behöver hjälp, för det behöver jag I MÄNGDER! Jag är sååå tacksam för all hjälp jag får av vänner och tränare när mina kunskaper tryter, stallvännerna är GULD värda tro inget annat! 

   Men från och med nu är det jag som blir Fröken Trygg-i-mig-själv och håller stenhårt på min tro och min utbildningsplan för mig och Shira… Lägger helt ner min gamla filosofi jag-gör-som alla-andra-säger-att-jag-ska-göra bakom mig och tror på mig själv! Jepp, så får det bli!!! Jag har ju trots allt helt på egen hand fostrat Afrodite, som blivit tidernas snällaste häst trots en stundvis ”bråkig/trotsig” ungdom ;o)

   Med siktet inställt mot vår framtid

på vårt sätt och våra villkor!

 

Qerzia

17 maj 2011 22:20

Jag har följt din blogg ett litet tag nu och jag vill bara säga att du har hjälpt mig så mycket med din fantastiska kärlek till din häst då jag har haft svackor med min häst ibland och funderat över vad jag har gett mig in på. Det är viktigt att bli påmind om hur mycket man faktiskt älskar dem och att det är därför man vill fortsätta. Jag har en 3 åring och precis som du säger så känns det så hemskt att inte veta om man har full kontroll och det är jobbigt när människor runt omkring inte förstår att man behöver få ta det lite långsamt ibland och ta sakerna steg för steg. Jag har också ångest och rädsla men jag blir säkrare och säkrare för varje gång och jag och min häst hittar varandra mer och mer.Jag har ridit in 2 unghästar tidigare och aldrig varit rädd men nu är jag det ibland och pressen tynger mycket på axlarna. Vill bara säga tack för din blogg som inspirerar och som får mig att inse att man inte är ensam med sina rädslor. Du och Shira kommer att gå hur långt som helst, bara stå på dig för det du vet är rätt för dig och henne!

madibasshiraz

18 maj 2011 08:45

1000 tack själv =) Känns skönt att veta att det finns fler där ute som jag!
Det är verkligen kärleken till hästarna som får en att utmana sig själv och gör otäcka,läskiga och ibland livsfarliga äventyr värt att genomföra! För det är ju oxå så att inget slår känslan av total lycka när man upplevt ett "första gångs"-ögonblick med sin alldeles underbaraste o finaste häst =)

Vi får kämpa på och lära oss att stå på oss, det är enda vägen och enda sättet!

All lycka till med din 3åring!

 

Emelie

17 maj 2011 23:47

Du gör helt rätt C som följer ditt inre, som sagt, det har alltId lyckats förut. Och skulle du någongång tvivla, tänk om inte annat på alla töser du uppfostrade på fjälkesta, det blev minsann folk av oss oxå!

http://tiriana.bloggplatsen.se

madibasshiraz

18 maj 2011 08:40

Tack för stödet Mli, det är guld värt! Ja, dra på trissor att det blev folk av er oxå! Vi hade några ofrörglömliga år i Fjälkestad, det har fostrat oss väl =) Hoppas allt är bra med dig/Er! Kramar

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Swisch *ljudet av 9 dagar som passerar*Jobb, rörelse, mysighelg med N, vardag, snökaos, inställd premiär och sjukdom. Kort uppdatering sen sist!Shira gick 3 pass förr veckan, varav 1 uppsuttet. Godkänt betyg för en tokig vecka. Önskar att det fanns m...

Söndag. I did it! Planen höll, o nu är min rumpa placerad i soffan. Maten i ugnen o N väljer söndagsförmiddagen! Så miljoner mkt bättre känsla i kroppen idag! Caroline vs dumma tankar 1-0! Kalaset igår va så mysigt! Tack! OH yes! Nu växlar vi u...

Faaaaaaan! Jobbet var krångligt, tredje gången jag kör lön varav andra helt solo. Massa nytt inom julledigt o massa tjafs. Blääää. Men det som är mest Blääää är att det egentligen inte alls är Blääää. Egentligen är det tjohooo! Jag tycker det är SV...

Lördag. 06.08. Strax påväg till jobbet. Mmm, så är det. Så kommer det vara en tid framöver. Men så får det va. Allt har sin tid. Sina perioder. Livet. Shira va hos tandläkaren i torsdags. Allt såg fint ut! Skönt! Däremot har hon börjat gnaga på ...

Idag har jag vatt i tränat! Japp, you heard me! Hittat ett lagomt ställe för mig att träna på. Onsdagar 18.00, core-pass var fjärde Yoga. Japp, det här har jag lovat mig. Måstemåste hålla detta! Jobbet är kul. Svinkul! Har ett stort projekt på G s...