I onsdags tog jag så tag i Fröken Jag vill inte åka transport! Kopplade Bojen på Vovlon o riggade släpen!

La en hötuss precis framför lämmen, en på lämmen, en mitt i släpen o en jätte jätte tuss hängandes längst framme i släpen!

   Fröken Fäken i hagen hade redan hunnit hispa upp sig av det faktum av att jag var o dona i släpen =( Sprungit över vatten spannen o vällt ut alla liter vatten =S SUCK! O hispat runder en stund! Fattar inte tösen att hon har brutit benet?!?!?!

   Hur som, in från hagen åkte hon fort som tusan o på med skydd! Lindade det skadade benet riktigt jäkla hårt o på med skydd över lindorna! JAAA! I know, jag är en pjoskis!

I alla fall, sen gick jag mot transporten! Å eftersom Shira just nu går på bantningskur så uppskattades höet MASSVIS av henne! Hon tuggade i sig första tussen o kollade misstänksamt mot hög nr 2 (som låg mitt på lämmen), tog ett stort steg med frambenen upp på lämmen! DUKTIG TJEJ! Jag satte mig ner inne i släpen precis vid hög nr 3 medans hon tuggade i sig hög nr 2 o söööög i sig all beröm jag fullständigt öste över henne!!!

Planen var att hon skulle få ta det i sin egna lugna fina takt, ingen stress eller press! Hade tänkt nöja mig för dagen när hon hade alla 4 tassarna på lämmen! Tänkte ta mig an lastproblemet med små små babysteg!! Men tji fick jag, rätts om det va tittade hon på mig med sina finaste finaste ögon, sneglade över huvudet på mig o bamsenätet med hö där framme, snabbt som tusan kom jag upp på fötter igen för jag kunde läsa hennes tanke: MAAAAAAAAT! och tjolahopp sa det så klampande min lilla älskade tjej RAKT IN i släpet! 

MUMSFILIBABBS, sa hon o glufsade i sig höet!

Backade ut henne efter en stund sen senare o bad henne sen bara gå halvvägs upp på släpen! Javisst sa hon, Nemas Problemas! Som tack för den insatsen fick hon lakritsgodis x massor! Backade ut henne igen o bad henne gå hela vägen in i släpen! Absolut, matte! Det ordnar jag sa hon o klev rakt på!

   ÅH, älskade häst! Men lika glad för att hon gick på lika förbannad blev jag över hennes JÄVLA tramserier i måndags när hon tokvägrade gå ombord! Surkärring!

Backade ut henne och gick en liten volt på gårdsplanen sen gick jag mot släpen igen, men Nehe DU! Nu gick det inte LÄNGRE… Hon tvärstannade slog upp huvet rakt mot skyarna =S Jag drog till i grimskaftet o höll emot när hon försökte backa, varpå hon blev jätte sur o gav mig hennes absolut argaste blick!

Okay tänkte jag, nu gäller det att tänka om o vara fröken listig! Hur gjorde jag första gångerna när hon bara gick rakt in?!

Jo, jag hade löst hängande grimskaft och bad snällt henne gå in helt utan tvång eller krav!

Så jag släppte efter på den spända grimskaftet, backade så jag stod bredvid henne smackade på o bad henne vänligt med bestämt att Hörru dudu, nu marsherar vi på!

–OK, mammsen! Lets go! Å ombord gick vi, hon o jag tillsammans <3

  Så om jag nu inte förstått det tidigare förstår jag det klart som korvspad att min lettiska lilla Prinsessa kan man inte tvinga till ngt. Hon blir direkt förnärmad om man skäller på henne när hon gör så gott hon kan eller ställer krav som hon inte kan lösa! Det gäller alltså att ordna så man har bra förutsättningar och sedan be henne utföra önskat moment, o då gör hon allt man ber henne med bravur!

Skulle jag däremot dra henne i munnen/grimman, piska eller på annat sätt (enligt Shira) kränka henne så tar det tvär stopp… Sen kan man ju stå där med skägget i brevlådan för då gör hon inte ett dugg! Så Up Yours säger jag till all de (i mina ögon) puckon som tror/tycker man ska dominera/ ”slå” hästen till respekt! Tvivelaktiga människor!

   Nej, vi har så kallad delad vårdnad över bestämmanderätten jag o min Magiska! Hon vet att det är jag som är chefen, men hon får också vara med o bestämma ibland! Vi tar oss helt enkelt an livet utmaningar tillsammans och hittar gemensamma vägar att ta oss fram på! Å jag ska säga er en sak, det är en helt magisk känsla när man är helt 100% samspelt med 650kg muskler! Hon gör det jag ber henne, inte av rädsla för att få stryk eller ”hamna i klistret” utan bara av den enkla anledningen att jag bad henne!  Mmm, lyckorus genom hela kroppen o glädjetårar längst kinderna! Tillsammans är vi det bästa som finns!

   Hon & Jag, jag & Hon! Tillsammans klarar vi allt, just bring it on <3

Hur som, jag är fullt medveten om att det redan imorgon kan gå rätt åt skogen igen. För ett sto är alltid ett sto, precis som jag alltid är jag! Vissa dagar är man inte på humör helt enkelt ;)

   Målet med lastträningen var att jag ska kunna lasta henne själv i framtiden, skicka på henne o stänga dörren! Färdigt!

Framtiden anlände dock fortare än jag anat för igår gick hon rätt på släpen, helt självmant! Backade ut henne och skickade sedan in henne medans jag stod kvar vid sidan! JAVISST! Har man världens bästa Lett så har man!

Gjorde om den fär proseduren ca 5 gånger, klockrent VAR gång! I just adore my Love!

   Imorgon testar vi på nytt, o dan efter det o dan efter det o dan efter det för sen dan efter det(onsdag) är det OP i Malmö som gäller =S

Längtan!

FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN FAAAAAAN FAAAAAN  ='(

Fick precis ett INTE så upplyftande samtal från Björn =( Kirurgen (Palle Brink) ville INTE ta Shiras operation stående, utan hon måste sövas =S Dessutom hade han(Palle) en bad feeling över hela grejjen... Tydligen va Shiras griffelben korta och hans första tanke var att hon var opererad tidigare =S Ev. ärr vävnad etc kunde tydligen komplicera operationen (vid stående) o Palle kunde göra ett bättre jobb om hon sövdes! FAAAN!

Kontaktade direkt Sofie(som sålde Shira till mig) ang. den ev. operationen och hon va lixom jag nästan 99% säker på att så INTE var fallet. Hon skulle dock se om hon fick tag på Shiras uppfödare! Tack snälla snälla Du, Sofie! Så håll tummen, hårt hårt hårt på att hon lyckas luska reda på ngt!

Men det är ju Just my FUCKING jävla luck ='(

Hur som, jag vet att jag MÅSTE fortsätta tänka rosa muffins och att det här SKA/MÅSTE/KOMMER gå vägen...

Å ja, jag vet att många tycker jag är en riktig jäkla tramsbytta. Å i propotion till mkt annat kanske det kan uppfattas som en piss i Nilen, MEN HON ÄR MITT ALLT! Hon är hela världen för mig, mitt alldeles egna lilla Mirakel o mitt happy ever after... My all <3

Vet att jag måste hålla humöret uppe och le o vara glad! Men ibland blir det bara för jobbigt, ibland orkar man bara inte med att hålla skenet o det där konstgjorda leendet uppe =S

Nehepp nu får det vara färdig tjatat o gnatat för idag... Tar en kik igenom alla våra bilder på alla de massavis magiska ögonblick jag o Magiskan delar... Sen kryper jag ner o försöker sova o drömma om min finaste! Sen blir det imorgon o imorgon är en ny dag! Nya tag o nya timmar att spendera tillsammans med Kärleken min <3

What others just read about! Älskade du, älskade VI!

____________________________

They don't how long it takes,

waiting for a love like this...

Lucky - Jasom Mraz & Colbie Caillat

Övertid på jobbet =S Siffrorna snurrar i skallen så Fröken Ekonom tar en välbehövd paus...! Studsar inom FB o MammaVeronica har en så klockren status så jag va bara tvungen att dela med mig här oxå:

"För att bli lycklig här i livet så

leta inte efter den du vill leva med utan den du inte kan leva utan!"

Jodåsåatte...ja... Hihih! det va dagens pik det ;)

En timme till här på kontoret, sen får minsann resten av bokslutsarbetet vänta tills imorgon... Jag längtar nämligen som en toooka efter henne jag inte skulle klara mig en dag utan!

Min älskade Magiska <3

För ett år sedan tilbringade jag dagen såhär!

Mmm, God works in mysteries ways!

För här sitter jag nu... övertid på jobbet o med en skadad ängel i hagen =(

sometimes... life just not fair , not at all!

*suck* Dagen började inte så bra, Fröken Shira har bestämt sig för att inte vilja åka släp längre...

   Hon åker ju bara till veterinären där de sticker henne med läskiga läskiga sprutor =( För är det något min modiga Ängel inte klarar av så är det just sprutor. Hon är livrädd för att bli stucken o om man nu ska se krasst på det hela, så är det ju det enda hon kommer ihåg av sina vetrinärbesök... Så det är ju inte så konstigt att hon börjat transport vägra, skulle jag oxå gjort om jag var hon!

   Tur att man har goda groannar o en bamsestark Papps som drog på henne på släpen x2!

Så so fort hon är frisk är det lastträning på Kalvåkersvägen som gäller! För, även om jag förstår dig, så här kan vi inte ha det älskade du!

Väl hos Björn gick det ganska OK. Frakturen ser väl hyffsat "bra" ut så nu ska vi boka OP, inom 2 veckor hoppades Björn på! Han kunde dock inte säga ngt om hurvida han trodde hon skulle sövas eller ej =S

Men han lovade lovade lovade mig att så länge hon bara klarade OP'n så skulle hon bli HELT återställd och gissade på att jag skulle vara uppe på ryggen inom 4-8 veckor efter OP'n =) LYCKLIGA LYCKLIGA jag som har en veterinär som Björn!

   Björn tog dock upp lite andra frågor kring Shira som fick mig att bli väldans fundersam o riktigt lessen i ögat. Men efter en god middag med far o samtal med mamms, finaste vännerna o Malin så har jag beslutat mig i det ärendet oxå! Bara hoppas att jag tog rätt beslut =S Hatar att ta beslut, hatar hatar hatar =S

Är fortfarande helt galet jävla orolig för själva OP'n, så det blir 2 veckor till av sömnlösa nätter o migrän framåt kvällningen =S Men sen, sen ska det förhoppninsvis vara over and done!

   Har dock valt att vända på statetiken (ekonom som man är!) så istället för att säga att 1 av 100 INTE klarar narkosen väljer jag att fokusera på att 99 av 100 faktiskt KLARAR narkosen! Å det är ju mkt bättre statistik!

   Min Ängel ska, om hon nu tvunget måste sövas, vara en av de 99st det är det inget tvivel om! Så MÅSTE det bli!

Låt hela världen få veta att det är här du trivs bäst!

Älskade Magiskan,

hos dig trivs jag allra allra bäst <3

____________________________________

fr.o.m nu delas inte mina inägg ut på FB!

Då sitter man här igen... dan före ett sånt där JÄVLA återbesök =S 

   Alla känslor snurrar på högvarv, kan inte kontrollera tårarna o 1 000 olika scenario spelas upp i min hjäna =( Jävla jävla min hjärna, önskar jag var en såndär normal männsika som inte oroade mig så där puckat mkt heeela tiden. 

Hur som, imorgon ska vi så få all info om framtiden, nya röntgenbilder ska tas och OP tid bokas. Orkade inte prata med Björn om framtiden eller hur allt kring denna skadan går till förra gången, så nu har jag 100tals frågor till honom! Tur man har världens bästa veterinär vid sin sida!

   Papps kommer o hämtar oss kl.8 imorgon bitti, sen drar Jeepen o Bojen mot Näsum. Kepp You fingers cross!

Återigen, tack alla finingar o underbaraste failjen för ni tar min oro på allvar o ger mig så otroligt med stöd!

   Meducinkuren är slut o det tycker jag märks på henne... Har vilat benet mkt idag o är lite låg i ögonen. Matlusten finns dock kvar HELt oförändrad! Mitt älskade matvrak =)

En parantes i den lite gråa o lite låga söndagen är dagens debutritt på Malin fina Rossi! Vilken kille han är alltså =) Malin kan vara stolt ägarinna o vilket jobb hon gjort! 

   Det slog mig när jag hjäper henne med sin Rossi, vilket jäkla resa jag o Magiskan gjort de senaste åren! Från att vara precis bara insutten till 62% på tävlingsdebuten! Gaaanska så bra jobb av ett litet unghäst-blåbär som mig! Resultaen säger iofs mer om min Stjärna än om mig, hon är helt outstanding! Nu är hon grundutbildad o "klar", vi ska bara hitta rätt väg ut från denna dumma omvägen o tillbaka vår väg mot våran väg mot FRAMTIDEN! 

   Nu tänker vi muffins o glada rosa tankar! Det här blir bra, det här MÅSTE bli bra!

Knasbild iofs...

Men att det var kärlek vid första ögonblicket behöver jag väl knappast säga?!

My all <3 

Så tog vi då våra första steg på vår resa tillsamans!

Stora stabila rakt in mot en helt magisk framtid!

Knappt 2år senare.. 62%-are på debuten!

Ännu ett magiskt moment tillsammans!

Sötaste midsommar flickan!

Finns ingen Kärlek som vår Kärlek! 

______________________

Tack för just DU finns!

Morgonstund har guld i mund!

   Väckt Kärleken, pysslat om benet o henne, släppt ut o fodrat, mockat o tjattrat med Malin! Mmm, en kanonstart på vad jag tror kan bli en riktigt bra lördag!

Snart styr jag vovlon mot Hammar o mina söstaste systerdöttrar! Jag o eLioT ska babysitta medans MammaJohanna så väl förtjänt skämmer bort sig hos frissan! Bus med eLiOt, chokladbollar-bak, div. hyss och hamburgarfest står på schemat! Först ett pitt-stopp på Maxi för lite frallor o GODIS! MUMSFILIBABBS!

   Vad resten av helgen har att erbjuda återstår o se! En sak är säker iaf, massa tid ska spenderas med min allra största Kärlek här i livet! Kan verkligen inte begära mer av livet, har ju redan fått det absolut bästatste det har att erbjuda:

My alldeles egna dream come true!

Hade btw världens bästaste dröm i natt! Det sista jag kollade på innan jag somande igår va den nyanlända veterinärfakturan sen förra torsdagen =S [Nu kan man ju lätt dra slutsatsen att det va en mardröm, vilket det borde va... För SATAN vilken räkning jag fick! Men så länge det går till "lagningen" av Kärleken Min betalar jag meeeer äm gärna!]

Hur som, det var det ingen mardröm för jag vaknade med ett stort leende på läpparna för jag drömde nämnligen att Mr Veterinär ringde mig o bad 1 000 gånger om ursäkt men det verkade som han blandat ihop Shiras röntgenbilder med en annan häst och att Shira är frisk igen! Ingen rehab, ingen konvelescens o INGEN OPERATION!!!

Så det va bara för mig att att skutta upp på ryggen o fortsätta träningen mot tävlingsdebuten!   Åh, lyckliga lyckligaste jag =)

Så nu sitter jag här o bara väntar på att Mr. Veterinär ska ringa o drömmen slå in! Hoppet är ju det sista som överger en, right =P

Hihih, nåväl! Nu MOT HAMMAR!

Hade lyxen att få luncha tillsammans med den här godingen idag!

   Intog lunchen på trappan, men sötaste hårtussen vid min sida o Shira typ 5 meter bort <3 Har iofs för mig att jag sagt det förr men jag tar det säkra före det osäkra o säger det igen:

 JAG TOKGILLAR LIVET PÅ LANDET!!!

"This love is untouchable.

A feeling my heart just can't deny-

Each time I look in Your eyes,

O baby, I know why.

This love is unbreakable!"

Blir sinnessjuk!!!

FAAAAAN, det har ju bara gått 1,5 vecka o min söta lilla hjärna har redan kapitulerat =S Tankarna snurrar på högvarv både om det ana och det fjärde =(

HATAR att inte få spendera tid där jag hör hemma o trivs allra bäst, dvs på min älskade Magiskas rygg… Jag blir helt puckad i skallen av att inte få tillbringa tid med henne =S Nåväl, det är bara att hålla ut… 3dgr till återbesöket, det tar sig iaf!

   All oro över skadan äter upp mig innifrån =S

Är dock glad över veckans sms-surprice! Är glad över den insikt den kontakten gav mig över hela den situationen o är nöjd med det beslut som jag fattade i samband med detta! 

Dessutom blir fullständigt bortskämd av alla fina tankar o allt underbart stöd som jag får både av nära o kära och några återfunna finingar! Tänk vilken lyllos jag är som har Er <3

Men det är ngt som gnagt mig hur länge som helst och som jag nu bara måste få ur mig! Hoppas innerligt att följande text tas på "rätt sätt" och att Ni finingar som funnits/finns vid min sida inte tar åt Er! För Ni är mer än GULD, tro inget annat!

So here it goes:

Brukar flitigt erkänna att jag känner mig lyckligt lottad, är lyckligaste tösen o hela den där medavippen, ja ni vet hur det brukar låta =P Så i kontrast till mina i övrig väldigt lyckliga blogg- och statutsinlägg, kommer här ett om hur jag känner/har känt mig periodvis de senaste veckorna/månaderna/åren. Jag bara måste få det här ur mig!

Det är inte ofta, snarare JÄVLIGT rare, att jag tappar humöret, men för ett tag sedan tappade jag det fullständigt! Droppen fick bägaren att rinna över och måttet blev tok RÅGAT! Ångrar mig inte En sekund, ibland MÅSTE nog helt enkelt vara nog!

   VÄRLDEN ÄR NÄMLIGEN FULL AV TVIVELAKTIGA PERSONLIGHETER!

Då o då stöter man på dem: egotrippade kappvändanade falska låssaskompisar till besserwisser o tvättäkta puckon. De kör över allt som kommer i deras väg för säkra att de själva ALLTID är i centrum, får max med uppmärksamhet från alla håll och alltid hålla sig på ”rätta/coola” sidan!

Hästfolk är ett släkte för sig o hästtjejer är oftast riktigt skillade på skitsnack, knivhuggeri, falskvänskap etc etc). Sen är det ju tyvärr inte bara inom hästvärlden som man stöter på de här människorna, dom finns på ngt magiskt vis över allt o ganska ofta där man[läs:jag] minst anar det…

Jag är helt urusel människokännare, litar helt o fullt på att människor är precis vad de utger sig för att vara… tror att människor menar vad de säger, säger vad de menar och jag lägger alltförfort min tillit o tilltro på nya bekantskaper! Å det är alltså där jag gör mina upprepande och ständigt återkommaned BIG misstag, för icke sa nicke, så där fungerar tydligen inte världen… Det sägs nästan aldrig vad man tycker/menar och när det väl sägs ngt så är det inte vad man innerst inne menar eller står för!

Har trots detta lyckats hitta riktiga änglar som finns vid min sida, som inte sviker, å ni är MER än guld värda!

  Så till er godingar som sträckt ut en hand och funnits där (både nu o genom årens lopp),

en del väntade och en hel del oväntade,

säger jag MILJONER tack, era tankar, sms, stöd och i vissa fall endast blickar värmer gott!

Även alla Finingar som lättar upp genom gulliga kommentarer och meddelande på Fejjan ska ha ett STORT tack!

Ni hjälper mig att hitta rätt igen!

Alla tänker, funderar och uttycker vi oss som sagt olika… Allt är ju inte alltid menat som det sägs, allt är inte menat som sägs alls och framför allt är det mkt menat som aldrig sägs.

   Försöker att undvika att fundilera för mkt på hur saker säg och i stället vad personen i fråga verkligen sa… Ofta lägger man på egna undermeningar och teorier om vad som egentligen menats! Hur ofta har det inte blivit missförstått och skapas konflikter över ngt som egentligen inte sagt?! Lika ofta skapar det däremot konflikter över vad som INTE sägs, eller att det sägs saker om inte menas.

Mitt stora problem är att jag oftast aldrig säger ifrån/nått, biter ihop, sticker huvudet i sanden o låssas som det regnar =( En helt urusel metod som jag länge kämpat med att ändra, men det är helt döfött. Konflikträdd o med ett (halv)kasst självförtroende så nja, jag tar hemskt gärna INTE en diskussion inte med någon alls faktiskt…

Säger ist bara OKAY, och låter det gå… Går hem, funderar på hur orättvist allt är o tycker så där sketa synd om mig!

   Jag är mao en såndär människa som är TOK lätt att köra över, manipulera o övertala det att göra det mesta och investerar 100% av mig själv i det jag gör o tar mig för… Man kan ju tycka att jag borde lärt mig mina läxor, speciellt efter hela Everton-historien och inte minst sedan Mr Fuckfejs-resan x2. Men icke sa nicke! Fröken har fortsatt att dundra rundor i sina stora skor o klampa på i klisterier.

I’m my one worst enemy!

   Detta resulterar i att relationer i min värld ofta slutar tvärt och för att aldrig mer återupptas… Jag är/blir väldigt sällan arg eller förbannad, besviken är mer en känsla som beskriver hur jag mår när det relationer tar slut!

Det finns däremot två olika utvägar, antingen går det till den dagen då det helt enkelt inte går längre (för min del) o då pyser jag, fortare än kvikt o innan ngn hunnit reagera på att det inte har fungerat på ett tag, för då helt plötsligt står jag inte ut en endaste sekund till =S Eller går det till den dagen då jag fullständigt tappar sinnet, blir tvärilsk, börjar bitcha o stå upp för mig själv vilket då ALLTID slutar att ”motpartner” får sitt livs chock o funderar över vilket satans häxa jag blivit och drar med förevändningen du är inte den Caroline jag kände! eller HÄXJÄVEL!

Så för ett tag sedan stod jag där igen, gjort samma gamla jävla misstag igen igen igen =(

Å jag måste erkänna att sådana här historier börjar bli så jävla gamla, hur svårt kan det vara att stå för vad man tycker, stödja varandra och hjälpas åt?! Så låssas-vänner och övrigt löst folk som bara tycker bakom ryggen och aldrig visar fram tassarna när det väl gäller kan ta sitt pick o pack o dra, försvinn o hör hemskt gärna aldrig mer av er!

Sååå efter de senaste upptäckterna har jag däremot bestämt mig att nog får vara nog! Jag orkar inte en sån resa till, inte för allt smör i småland. Nu får det vara nog! ALDRIG MER, ALDRIG ALDRIG MER!

   Nu är den Lesson VÄL learned!

Framåt fokuserar jag på de som står mig närmast, och lägger all energi där! Ska hålla mig på min kant och tänka både en o två gånger innan jag investerar mig själv i ngt nytt!

Livet på landet är det bästa som hänt oss, vi toktrivs i huset/stallet (och med våra fina hyresvärdar)! Den här chansen ska jag verkligen ta hand om o vårda väl, inga tvivelaktiga männsikor ska få komma emellan detta!

Å en sak till bara… o det som gnagt mig mest genom åren! För vad f-n hände med solidariteten?! Meningen ”han/hon har ju inte gjort MIG ngt, så ja…jag får ju agera som vanligt när jag ser/träffar han/hon?!” börjar tyvärr bli mer regel än undantag efter en konflikt av olika slag =S

Jahappp, jo TACK som f-n för den o för supporten! Att han/hon varit en fullständig idiot, svikit/bedragit eller behandlat ngn i din närhet riktigt jävla illa spelar ingen roll?! För så länge den personen inte gjort DIG ngt så är allt OK, prima skina o solsken?! AHHHHHH, tvivelaktiga hemska människor!

Längtan

Avslutar med ett ganska deppigt o bitter citat, men är trots detta ack så sant!

"...and each person,

we let ourselves care about,

 is just one more loss somewhere down the line."